Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
annat sätt framkallar påfallande förändringar i dennas tillstånd, har man
häri den nödiga förklaringen till dess verkan. Men långt ifrån alltid
kunna sådana omsättningar ådagaläggas. Många organiska gifter äro
indifferenta d v. s. äro hvarken syror, baser eller salter och därför i
det hela obenägna för kemiska reaktioner. Hit höra t. ex alkohol, eter,
kloroform, kloral, sulfonal samt flera aromatiska kolväten och alkoholer.
Ofta utöfva dessa ämnen starka giftverkningar men för det mesta af
öfvergående slag, om de ej brukas i så stark dosis, att de genast
medföra döden. De äro nämligen flyktiga och diffundera lätt ur cellerna,
hvarför organismen snart kan befria sig från dem. De verka förlamande
och bedöfvande d. v. s. narkotiskt, dock kunna äfven andra ämnen,
såsom de basiska alkaloiderna, och t. o. m. oorganiska föreningar verka
på liknande sätt. Enligt H. Meyer och Överton, den senare numera
professor i Lund, skola de indifferenta narkotiska ämnenas verkan bero
på fysiska förändringar i cellens tillstånd, hvilka förklaras på följande
sätt. De ifrågavarande ämnena äro lösliga både i vatten och i de med
fettarterna besläktade lipoiderna, som allmänt förekomma i protoplasmans
hudlager och särskildt i nervväfnadens celler. Införda i organismen
fördela de sig mellan lipoiderna och de vattenhaltiga vätskorna, och af det
sätt, hvarpå denna fördelning sker, beror deras verkan. Förhållandet
mellan lösligheten i lipoider och i vatten kallar Överton
delningskoefficient. I stället för lipoider, som äro svåra att framställa, har O. vid
sina försök användt olivolja, som anses äga ungefär samma
lösningsförmåga som lipoiderna. DelningskoefTicienten är visserligen beroende på
värme och tryck men är i det hela tämligen konstant. Det har nu
visat sig, att de narkotiska ämnenas verkningar stå i noggrant
förhållande till deras löslighet i lipoiderna och dessas mängd i de lefvande
cellerna. Nu äro nervcellerna mycket rika på lipoider och därför
särskildt känsliga för narkotiska ämnen. Själfva verkan, narkosen, skulle
bero därpå, att de indifferenta narkotiska ämnena rent fysiskt inlagras
mellan protoplasmans lipoider, därigenom vålla rubbning i cellernas
struktur och bl. a. förändra deras osmotiska egenskaper. Äfven växtceller
kunna narkotiseras.
De basiskt reagerande organiska gifterna, t. ex. alkaloiderna,
hvilka likaledes framkalla narkos, åstadkomma dessutom mera
djupgående, kvarstående rubbningar i cellstrukturen. De både upptagas
fysiskt af lipoiderna och ingå, med tillhjälp af sina basiska radikaler,
föreningar med protoplasmans ägghvitämnen, hvilka icke så lätt kunna
åter utskiljas, och redan föreningen har ledt till förstöring af en del af
den lefvande substansen.
Aromatiska alkoholer, såsom fenol, kreosol, tymol m. fl., hvilka äro
kända för utprägladt antiseptiska (bakteriedödande) egenskaper, upptagas
liksom de indifferenta narkotiska ämnena och alkoloiderna med största
lätthet af lipoiderna men ingå samtidigt föreningar med cellens
ägghvitämnen, hvarigenom de framkalla allvarsamma långvariga rubbningar.
Den kemiska konstitutionens betydelse för organiska gifters verkan är ej
lätt att utreda, men Överton framhåller, att, då en eller flera
hydroxyl-grupper inträda i en molekyl i stället för väte- eller halogenatomer, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
