Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Tillsats af dikaliumfosfat, 10 gr. på l kg. ängsjord, stegrade
fosforsyrans assimilering från 0,069 till 0,103 gr., hvilket tydligt visar, att
dika Ii a m fosfat betydligt ökar bakterierna i dålig jord. Därigenom att
bakterierna nu förefmna fosforsyran i lätt assiinilerbar form, förökas de
hastigt, så att i nämnda fall kväfveanrikningen var 550 mg. större per
kg. jord än i oympad jord. Detta är nu en öfverraskande stor mängd
och öppnar nya synpunkter öfver betydelsen af kväfveanrikningen genom
jordympning medelst bakterier.
Efter detta kan ingen bestrida, att genom jordympningen
kväfve-anrikning äger rum i jorden, ehuru resultatet naturligtvis dessutom
beror på vegetationsfaktorerna, nämligen
1) fullt lufttillträde;
2) tillräckliga mängder af oorganiska lätt assimilerbara näringsämnen,
d. v. s. isynnerhet följande elementer: fosfor, svafvel, klor, kalium,
natrium, magnesium, kalcium, järn, aluminium och mangan, hvilka alla
behöfvas för bakteriernas utveckling;
3) tillgång på lätt sönderdelbara kolhydrater;
4) svag alkalisk karaktär hos jorden.
Graden af den genom de kväfvebindande bakteriernas verksamhet
framkallade kväfveanrikningen är en indikator ej blott på närvaron af
ett rikligt, passande energimaterial utan också på en betydande mängd
lätt assimilerbara mineralnäringsämnen, särskildt fosforsyra. Emellan
det ur luften upptagna kväfvet och det ur jorden upptagna kolet och
fosforn råder ett visst förhållande. Om man sätter samma mängd af
fltt lämpligt energimaterial till samma mängd af olika åkerjordar, kan
man lätt få en föreställning om de beträffande jordarnas halt af
assimilerbar fosforsyra.
De bakterier, som assimilera luftkväfvet för uppbyggande af ny
lefvande bakteriemassa, föröka vid sin död sådana kväfvehaltiga substanser
i jorden, i hvilkas molekyler fosfor ingår. Denna bakteriemassa i sin
tur sönderdelas af andra bakteriegrupper, som utveckla ammoniak
(ammo-nisationsbakterier), och genom inverkan af dessas intracellulära enzymer
afskiljes ur den döda bakteriemassan fosforsyra i fri form för att
assimileras af de andra lefvande bakterierna och så åter öfverföras i organisk
form och så i ständig växling.
Om benmjölet har man på senare tiden i allmänhet varit af den
meningen, att det knappast har något gödselvärde. StoTdasa har nu
också undersökt bakteriernas inverkan därpå och funnit att vissa slag
af mikrober hafva förmågan att sönderdela benmaterien och på dess
bekostnad utveckla kraftiga kulturer. Härvid bringas fosforsyra i lösning
och användes till ny bakteriemassa. Yid bakteriernas fortskridande
utveckling träder andningsenzymens verksamhet i förgrunden, och då först
afskiljes bakteriernas vanliga sekreter, kolsyra och organiska syror. Det
ämne i benmjölet som angripes af bakterierna är benlimmet eller osseinet,
och blott, om andra energimaterial saknas, oxideras osseinet.
Fosforsyrans i benmjölet omvandling till löslig form beror på
1) benmjölets finhet,
2) mängden och beskaffenheten af benfettet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
