Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
längsta om ryggen, medan den ordentlige handtverkaren eller
småfabri-knnten knappast kan få en bankkredit.
Därtill komma speciellt för vårt land stora improduktiva utgifter,
främst bland dem för kaffeimporten, som sedan år 1861 stigit från 17.3
till 62.6 hektogram pr person och år. Under åren 1906/10 hafva vi
importerat kaffe för 140 millioner kr., således pr år i medeltal för 28
mill. kr., för 1911 uppgår kaffeinförseln antagligen till c:a 50 mill. kr.
och för i år kanske till 60 mill. För jämförelse skull må anföras att
hela riksstaten för i år beräknas till 257 mill. kr. och det såsom
ofantligt dyrt ansedda försvaret till c:a 85. För en onyttighet, som tillika
af alla erkännes vara högeligen farlig för folkhälsan, isynnerhet för
ungdomen, kasta vi bort ett belopp så stort som x/5 af alla statens utgifter
och därföre att det är de minst bemedlade och okunnigaste i samhället,
som mest missbruka kaffet, får icke den enda effektiva åtgärden
däremot, en hög tull, vidtagas, den ingår icke i de politiska programmen,
en f öl k vänlighet af besynnerligt slag. Det vore bättre för nationen, att
dessa millioner bokstafligen kastades i sjön, de åstadkomme då
åtminstone ingen folkskada. Spritvarorna kosta oss 7—8 mill. och tobaken
7.5—8.5 mill. kr. till utlandet pr år, således litet i jämförelse med
kaffet. Mot de förra föres en skarp och berättigad strid, kaffet låtsar man
icke om. Under sådana utgifter för improduktiva ändamål blir
kapitalbildningen fördröjd, räntan hög, penningar måste upplånas i utlandet
till produktiva företag, antalet icke producerande samhällsmedlemmar
ökas och med dem dyrtiden.
Såsom orsaker till dyrtiden hör man ganska schablonmessigt
uppgifvas skyddstullarna — det är ett partiprogram — uppgående
konjunkturer på världsmarknaden, trustbildning och den stora guldproduktionen,
hvilken senare dock under de sista åren inträdt i en viss stagnation,
som om den fortsätter kommer att gifva anledning till »dåliga tider».
Den första af dessa orsaker är redan berörd och torde hafva mycket
litet att betyda, men den har fördelen af att vara »lättfattlig» för
menige man och är ett godt agitationsmedel. I alla händelser betyder den
mindre än de omtalade missförhållandena i detaljhandeln. Det torde
vara säkert, att borttagandet af lifsmedelstullarne icke skulle förbilliga
varorna för konsumenten, det blefve blott ett plus för mellanhänderna.
Och vid förra riksdagen anfördes som skäl för fläsktullens sänkande,
att detta icke skulle betyda något för producenten, eftersom fläsket vore
billigare i Sverige med 20 öres tull än i Danmark utan. De uppgående
konjunkturerna böra vi väl finna oss i och icke Önska åren 1907/09
tillbaka, för att anföra den närmaste depressionen, ehuru vi nog göra
vårt bästa för att omintetgöra fördelarna af de goda konjunkturerna,
exempelvis hvad våra vattenfall beträffar. Trusterna kunna fördyra
varor, i synnerhet om dessa äro belagda med prohibitiva tullar, men man
gör dem i det stora hela orätt. Man tänker mest på Standard Oil och de
millioner den gifvit Eockefeller, men utan denna trust hade vi fått
betala våra lysoljor med helt annat pris än nu, såsom synes af tab. 1.
Vi ha fått vårt och Rockefeller sitt, och det senare anse vi för mycket.*
* De verksammaste kartellerna till egen fördel äro de politiska partierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
