Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
formen (II-/?-ditiodismörsyra) erhållas ren. I-formens smältpunkt: 115°
—117°, Il-formens smältpunkt: 117°—119°, båda kristallisera ur varmt
vatten som färglösa glänsande fjäll. Att de trots den stora likheten i
yttre hänsende icke äro identiska bevisas af, att de ömsesidigt ganska
betydligt sänka hvarandras smältpunkter, och af olikheten hos deras
ba-riumsalter. II-/9-ditiodismörsyrans bariumsalt är vattenfritt och bildar
hvita, klotformiga, kristalliniska gyttringar.
Föredr. hade äfven framställt två /9-tiodismörsyror genom att i små
portioner under loppet af tre dagar till på vattenbad lindrigt uppvärmd
/9-bromsmörsyreetylester sätta en ekvivalent mängd af en alkoholisk
ka-liumsulfhydratlösning. Ur reaktionsblandningen kan efter förtvålning
och af destillation af alkokolen den ena formen (I-/94iodismörsyra)
isole-leras med tillhjälp af sitt bariumsalt, hvilket utfaller som en kornig,
kristallinisk fällning vid lösningens upphettning med klorbarium. Vid
sur-göring af moderluten, extraktion med eter, eterextraktets destillation
med vattenånga (för aflägsnande af krotonsyra), därpå följande
neutralisation med baryt och upphettning af den filtrerade lösningen med
klorkalcium utfaller en mindre mängd IL/9-tiodismörsyrad kalk.
I-/9-tiodismörsyra är lättlöslig i vatten, kristalliserar därur i stora,
vackra, färglösa prismer; smältpunkt 84°—85°. Genom dess oxidation
med kaliumpermanganat kan I-/?-sulfondismörsyra erhållas, som ur varmt
vatten kristalliserar i färglösa rombiska taflor; smältpunkt 169,5°—171°.
II-/9-tiodismörsyra är mycket lättlöslig i vatten; färglösa kristaller;
smältpunkt 62°—64°.
1913 års riksdag mot den kemiska industrien.
Af Alf Larson.
Med det s. k. genombrottet år 1911 har en ny aera ingått för
landets näringar, farlig, som det vill synas, i första rummet för vår
relativt unga och sedan början af 1890-talet framåtgående och kraftfulla
kemiska industri. Endast ett negativt intresse finnes för densamma, man
rifver ned hvad som genom ihärdigt arbete åstadkommits, i stället för
att hjälpa till att bygga på verket. Det är således icke endast våra
vattenfalls utnyttjande, som för den nya politiska majoriteten är mindre
»folkvänlig», nya insatser i industriellt hänsende motarbetas och
resultatet af äldre skall omintetgöras.
Vid februarisammanträdet i Kemistsamfundet tillät jag mig uttrycka
önskemålet »att den kemiska industrien må blifva representerad i
riksdagen äfven på andra områden än för socker, sprit- och maltdrycker». En
då närvarande riksdagsman och tekniker frågade sedan, hvad teknici skulle
i riksdagen att göra. Jag tror dock att det icke skulle skadat,
exempelvis i år, om ett tiotal sådana funnits i andra kammaren. Kanske
skulle då den kemiska industrien stått sig bättre än hvad som skett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
