Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
och måhända skulle då några allvarsord hafva riktats inot den
okunnighet, som gjort sig gällande både motionsvis och i debatten om våra
näringar. Det är visserligen godt och väl, såsom nämnda riksdagsman
påpekade, att industriens målsmän få ingifva skrifvelser till värn för,
till och med muntligt försvara sin sak i bevillningsutskottet, men som
sådant icke inverkar på förutfattade meningar — det hafva vi sett i år —
vore det effektivare om vid voteringarna i riksdagen de industrivänliga
rösternas antal kunde ökas.
Den sorglustiga behandlingen af sockerfrågan i år utom och i
riksdagen är för ny för att behöfva rekapituleras. Från min ståndpunkt är
visserligen icke tullsänkningen för socker i och för sig klandervärd. De
som åhörde mitt föredrag här i Samfundet år 1911 om »kaffe och
socker i Sverige», torde minnas att jag då förordade en tullsänkning å
raffinad med 4 öre, jämte en skattesänkning af 6 öre pr kg. samt
skattefrihet för direkt konsumeradt råsocker. I samband härmed föreslogs
emellertid en höjning af kaffetullen till 50 öre pr kg., hvarigenom
statskassan undginge minskade inkomster, på samma gång en gräns sattes
för kaffemissbruket, som tillika synnerligen menligt inverkar på vår
handelsbalans. På det sättet blefve, med en mjuk öfvergång, förbrukningen
af det utmärkta födoämnet socker större till fördel för konsumenter,
betodling och sockerindustri, hvilken senare genom den ökade
konsumtionen finge kompensaiton för ett lägre sockerpris. Någon
»driftkoncentration» med nedlagda sockerbruk — och fotbollspelande arbetare enligt
den nationalekonomiska vetenskapen — hade då icke behöft att
förekomma. I den riktningen borde enligt min mening högerns motioner
mot regeringens sockerproposition hafva gått, men icke ens detta parti
vågar att röra vid svenska folkets numera förnämsta och farligaste s. k.
njutningsmedel, kaffet. Den nu beslutade tullsänkningen för socker var
för liten för att blifva till afsevärdt gagn för konsumenterna. När den
ändock drefs igenom, borde den genom höjning af sockerskatten med
samma belopp fått komma statskassan till godo. I stället förlorar denna
nu inkomster genom sockerbeslutet, dels direkt c:a 800,000 kronor pr år
genom sänkningen af sirapstullen, dels indirekt genom minskade skatter
från sockerfabrikerna och deras i samband med driftkoncentrationen
af-skedade personal, åt hvilken man till och med förutsatte statsunderstöd,
men som nu när frågan genom en interpellation blef aktuell utlofvades
en »utredning». Beslutet i den form det fick gagnar ingen, men
skadar sockerindustrien, betodlarne, arbetsmarknaden och staten.
Det illa genomtänkta och utförda beslutet om sockertullen öfverträffas
dock af behandlingen af sirapsfrågan. Tullen å sirap sänktes från 10
till 5 öre pr kg.; ehuru stor import förefinnes och ehuru
sirapstillverkningen i landet var stadd i kraftig ökning. Som vi veta är sockret i
sirap lika dyrt som raffinad, t. o. m. dyrare, med nuvarande sirapspris
i minut, och blir icke relativt billigare efter tullsänkningen, hvilken
säkerligen uteslutande kommer mellanhänderna till godo. Den
skattefria sirapen, hvaraf det mesta importeras, är en i förhållande till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
