Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Kväfvets efterglimmande och det kemiskt aktiva
kväfvet.
Af Håhån Sandqvist.
Kväfvet har ju af ålder ansetts såsom prototypen för ett kemiskt
indifferent och trögt grundämne och öfverträffas väl i detta afseende
endast af ädelgaserna. Det var därför ett ganska uppseendeväckande
meddelande, som Stridt gjorde, då han 1911 angaf sig hafva funnit en
kemiskt aktiv modifikation af kväfvet.
Det är ju en allbekant sak, att förtunnade gaser under inverkan af
elektriska urladdningar utsända ljus. Stundom har det iakttagits, att
lysandet fortfar en liten stund efter de elektriska urladdningarnas
upphörande. Detta iakttogs sålunda i fråga om kväfve af Morren 1865
och sedan af flere andra, Leivis undersökte fenomenet 1904 och kunde
vid användning af gnisturladdningar iakttaga efterglimmandet upp till ett
gastryck af 35 cm. Han iakttog också, att spår af syre i kväfvet
upphäfva efterglimmandet.
Kväfvets efterglimmande anses nu af Strutt på grunder, som sedan skola
omnämnas, vara ett fenomen som åtföljer det vid de elektriska
urladdningarna bildade kemiskt aktiva kväfvets återgång till vanligt kväfve, N2.
Det mesta af hvad som skrifvits i denna sak utgör en polemik om
huruvida fullt rent kväfve verkligen visar något efterglimmande.
Detta uppträder starkast, om elektriska urladdningar af olika slag t.
ex. gnist-, likströmsglimbåge, få genomgå kväfve af några t. ex. 10—15
millimeters tryck. Befinner sig kväfvet i strömning, gör efterglimmandet
sig märkbart, sedan kväfvet passerat urladdningsrummet, som en
moln-aktig, enl. andra klar, guld- (orange-) gul luminiscens, som under några
sekunder eller någon minut aftager i styrka och därvid (enligt Koenig)
ändrar färg till lila och grått, innan den fullständigt utslocknar.
Strutt och hans medarbetare Baker äro nu på grund af sina
experiment af den meningen, att just det renaste och speciellt det mest
syrefria kväfvet i högsta grad visar efterglimmandet, under det att Tiede
oeh Domeke, det motsatta lägrets främste, anse att små spår af syre
befordra eller rent af äro nödvändiga för att fenomenet skall uppträda.
Att det försvinner, då syrehalten blir större, äro alla ense om. Båda
lägren hafva undersökt kväfve af olika härkomst, »bomb-kväfve» (ur
luften), kväfve ur nitriter, och kväfve ur åtskilliga azider, (kväfvevätesyrans
salter) och renat detta kväfve på olika sätt, genom passage öfver
glödande koppar, öfver kall fosfor, kaliumnatriumlegering, med kaliumånga
vid 200° o. s. v., samt naturligtvis med fosforpentoxid, natronkalk o. d.
Ett par af Tiedes försök må särskildt omnämnas. Han arbetade med
helt och hållet af glas tillverkade apparater, kranar och slipningar voro
ej tätade med fett utan med kvicksilfver, kvicksilfverångorna
absorberades med bladguld, kyldt i flytande luft. Före experimenten pumpades
apparaterna tomma med Gaede-pump och alla delar upphettades så högt
som möjligt för ockluderade gasers aflägsnande. Eventuellt spolades
upprepade gånger med rent kväfve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
