Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
igenom, att, om en original förpackad varas pris är oskäligt högt, kommer
undantagslöst snart nog motsvarande artikel, med eller utan därå angifvet
pris från annat håll i marknaden uti för köparna fördelaktigare prisläge,
hvilket då icke kan betecknas som illojal konkurrens.
Kemistsamfundet vill därför nu lifligt tillstyrka innehållet och lydelsen
af 11 § i lagkommitterades förslag.
De bestämmelser i lagförslaget, som allra mest beröra den kemiska
industriens intressen, äro de, som angå obehörigt användande eller yppande
af yrkeshemligheter. Allmänt bekant torde vara, att det med nuvarande,
och troligen äfven tilltänkta patentlagstiftning erbjuder stora vanskligheter
att genom patent effektivt skydda tillverknings- och förfaringssätt just
inom kemiska fabrikationer mot obehörigt utnyttjande. Medan
uppfinnaretanken uti exempelvis en maskinell konstruktion, som utbjudes i allmänna
marknaden, i regeln lätt nog genom patent kan skyddas mot efterapning
och sålunda mot illojalt konkurrerande tillverkning eller användande öfver
hufvud taget, kunna däremot nyuppfunna kemiska framställningssätt mera
sällan resultera i sådana produkter, att af deras beskaffenhet vid utsläppandet
i marknaden själfva deras framställningssätt kan konstateras, så att ett
eventuellt patentintrång i afseende på framställningssättet kan med utsikt
till framgång beifras. Oftast beror dock den på kemisk väg framställda
varans konkurrenskraft, t. ex. i fråga om prisbillighet, just på särskilda
finesser i tillverkningssättet. Fördenskull måste den kemiska industrien
nu i stor utsträckning i stället för patent begagna sig af
fabrikationshemligheter, hvilka hittills ej varit skyddade af lagstiftning här i landet,
ehuruväl det för tillverkaren ju bör vara en fullt berättigad fordran,, att
ett af honom eller för hans räkning utarbetadt egendomligt förfarande ej
af anställd personal yppas för obehöriga eller annars obehörigen användes,
hvarigenom den rättmätige innehafvaren af yrkeshemligheten mången
gång genom konkurrens beröfvas frukterna af den föreliggande
uppfinnaretanken och därå nedlagdt arbete, ofta jämte stora kostnader.
Det torde ej heller råda olika meningar om behofvet af skydd för
yrkeshemligheter. Full enighet synes äfven råda därom, att ingen under
sin anställningstid hos annan äger saklöst förråda de yrkeshemligheter
af olika slag, hvaraf han på grund af sin anställning där kunnat få del.
Däremot föreligga växlande meningar rörande förbud att efter
anställningstidens utgång yppa eller annorledes begagna sig af förvärfvad
kännedom om yrkeshemligheter. Den ursprungliga innehafvaren af sådan
hemlighet, arbetsgifvaren, önskar gifvetvis, att densamma må i största
möjliga utsträckning bevaras, medan å andra sidan den anställde ej finner
det rättvist, att hans handlingsfrihet och förvärfsmöjligheter, som grunda
sig på den genom förutvarande anställning inhämtade erfarenheten,
kring-skäras genom lagbestämmelser. Af lagkommitterades betänkande framgår
ock, att i de utländska lagstiftningarna på detta område den tidsperiod
har mycket varierande utsträckning, hvarunder förut anställd person icke
äger obehörigen yppa eller själf använda under anställning vunnen
kännedom om yrkeshemlighet. I vissa fall gäller sådant förbud alls icke
utöfver anställningstiden, utan har man ansett det till fyllest, att
innehafvare af yrkeshemligheter kunna genom godvillig öfverenskommelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
