Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Några järnhaltiga mineral däremot, nämligen magnesiaglimmer, limonit
och hämatit visade vid kolloidal finfördelning ej blott god plasticitet,
utan äfven klibbplastisk konsistensform. Konsistenssiffrorna vid torr form
(fasthetstalen) voro därtill väsentligen högre mot i förra gruppen. De
nådde dock ej de styfvare lerornas höga siffror, hvilket väl får antagas
bero däraf, att det ej lyckats drifva finfördelningen så långt, som den är
hos lerorna uti naturen.
»Ler» finnes alltså tydligen af trenne slag; dels ej plastiskt ler; dels
torrplastiskt ler; dels klibbplastiskt ler, den mest typiska lerformen. Alla
torde förefinnas i våra leror, men den sistnämnda lerformen synes i
talrika fall förhärska. Trots de olika egenskaperna kallar jag alla för
ler, emedan alla visa samma viktiga egenskap att låta vattnet blott
med stor svårighet passera.
Då våra vanliga gråbergs huvudbeståndsdelar utgöras af fältspat, kvarts
och magnesiaglimmer; då vid bergarternas förvittring kvarts och fältspat
mest bilda sand; då våra sedimentära lerors färg allmänt är grå, blott
mer sällan gående i brunt och rödt, så måste det vara magnesiaglimmer,
som i finaste fördelning och i mer eller mindre oxiderad form utgör den
karakteriserande huvudbeståndsdelen i våra leror.1 Lerornas analyssiffror
strida ej häremot, men deras natron och kalkhalter häntyda på att äfven
ler af fältspatslagen torde vara normal beståndsdel i de nordiska lerorna.
Sådant blef hufvudresultatet af denna undersökning.
I de hos oss mer ovanliga förvittringslerorna träffas dock äfven
ler-substanser af annat slag.
Det kan nu frågas, hvilken konsistenslärans ställning är till andra
läror. Då det är partiklar, som i vatten visa den Brownska rörelsen —
alltså kolloidala partiklar — hvilka gifva lerhaltiga jordslag deras
karakteristiska egenskaper, och då därtill jordarternas m ullämnen räknas
som kolloider, så måste konsistensläran till rätt väsentlig del falla inom
kolloidlärans område. Kolloidläran har emellertid hittills framförallt
studerat vattenrika kolloidsystem. Konsistensläran studerar däremot
framförallt vattenfattiga system och är ej inskränkt till studiet af
ultramikro-skopiska partiklar. Konsistensläran bildar alltså dels en ny, själfständig
del af kolloidläran, dels ett gränsgebit till densamma.
Jag hoppas att snart kunna tillämpa konsistensläran på nya områden.
1 Då magnesiaglimmerleret afsätter* sig ur saltrika och planktonrika vatten,
torde detsamma mer eller mindre rikta sig på genom; adsorption upptagna ämnen.
I hvad riktning sådan adsorption kan inverka på lerets egenskaper, är ännu oklart.
Våra västkustleror och våra »issjöleror» synas ej visa några markeradt olika
egenskaper, fast de förra äro gips- och koksalt- samt humushaltiga, de senare
mestadels gips-, koksalt- och humusfria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
