Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ett mått på grundämnenas kemiska
frändskap.
Af Wilh. Palmcer.
Grundtanken i elementens s. k. naturliga eller periodiska system är
som bekant, eller har åtminstone intill sista tiden varit, att
grundämnenas egenskaper äro periodiska funktioner af atomvikterna. För pröfning
af denna lag är det tydligen i högsta grad önskvärdt att kunna
kvantitativt mäta och således i tal uttrycka grundämnenas egenskaper och
detta blifver alldeles nödvändigt om man vill söka finna en matematisk
formel, som återgifver den förutsatta lagbundenheten.
En dylik pröfning har hittills egentligen endast kunnat omfatta
grundämnenas fysiska egenskaper, såsom t. ex. smältpunkt, atom volym,
kom-pressibilitet, hårdhet o. s. v.
Det väsentliga innehållet i den periodiska lagen är emellertid tydligen
att elementens kemiska egenskaper äro en periodisk funktion af
atomvikten — eller riktigare, enligt hvad man på senare tid funnit, af en annan
oberoende variabel, hvartill vi återkomma.
Tidigare har man dock endast kunnat afgöra om ett element har
starkare frändskap än ett annat eller tvärtom, men ej förstått att mäta
frändskaperna eller skillnaden mellan dem. Om en metall utfäller en
annan ur en vattenlösning af ett salt af den senare metallen, så säger
man med visstfog — om också, som vi skola se, med rätt, blott under
förutsättning att bägge metallernas joner i lika koncentration förefinnas i
lösningen — att den förra metallen är positivare än den senare, och då
t. ex. klor utfäller brom ur en vattenlösning af en bromid, så sluter
man häraf att klor har en starkare negativ karaktär än brom. Att
metoden dock icke utan vidare gifver ett entydigt svar på frågan om
ordningsföljden mellan frändskaperna, framgår t. ex. däraf att under det
att klor vid vanlig temperatur förmår utveckla syre ur flytande vatten,
så omsätter sig däremot saltsyregas med syrgas vid högre temperatur
(c:a 400° vid Deaconprocessen) under bildning af klor och vattenånga.
Med andra ord, man måste taga hänsyn till de reagerande ämnernas
koncentration och temperaturen samt framför allt därtill att omsättningen
aldrig får förutsättas gå så långt, att det ena systemet i reaktionsformeln
försvinner utan endast därhän att en jämvikt inställer sig.
En metod, som mycket brukats eller rättare sagdt missbrukats för
mätning af den kemiska frändskapen vid en reaktion eller mellan två
element, är värmeutvecklingen vid kemiska omsättningar. Att detta mått
är otillförlitligt har emellertid sedan länge insetts; att så är förhållandet
må belysas med ett enda exempel. Om jag vid t. ex. 400° sammanför
NH3 och HCl så bildas en viss kvantitet klorammonium-gas under
värmeutveckling. Om jag åter upphettar salmiakånga till samma
temperatur så spaltas den i motsvarande grad i NH3 och HCl — vid denna
förändring inträffar naturligtvis värmeabsorption. I ena fallet kommer jag
sålunda till det resultat att NH3 och HCl hafva frändskap till
hvarandra, i andra fallet tvärtom. Saken ligger som bekant så att man, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
