Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
man uppsätter värmeutvecklingen som ett mått på den kemiska f
rändskapen, vid vanlig eller lägre temperatur får värden, som äro temligen
riktiga, mera ju lägre temperaturen är, men som dock vid vanlig
temperatur kunna slå fel på c:a 50 %. Först genom Nernsts år 1906 uppställda
teorem synes möjlighet erbjuda sig att rationellt utnyttja de
termokemiska mätningarna för beräkning af frändskapen — härpå hafva vi dock icke
i detta sammanhang anledning närmare ingå.
Genom iakttagelser af den natur, vi ofvan antydt, har man emellertid
på ett i hufvudsak riktigt sätt kunnat sedan länge bestämma
ordningsföljden mellan elementens frändskap för ett flertal grundämnen. Dock
får man erkänna att skälen för att t. ex. kalium och caesium anses positivare
än natrium äro rätt sväfvande, om ock i grunden antagligen riktiga.
Den periodiska lagen har ock inom sitt egentliga område gjort stort
gagn, framför allt därigenom att den tillåtit att förutsäga icke blott de
fysiska egenskaperna utan äfven den kemiska karaktären hos obekanta
element; äfvenså existerar en i tal uttryckbar, tydlig om ock icke alltid
särdeles utpräglad periodicitet mellan formlerna för analoga föreningar,
t. ex. oxider, och atomvikterna.
Det må äfven erinras att vissa fysikaliska, kvantitativt mätbara
egenskaper, såsom atomvolymen och kompressibiliteten (hvilken ändrar sig
ungefär parallelt med atomvolymen) synas stå i visst sammanhang med
elementens kemiska frändskap1. En sådan egenskap som atomvolymen
kan dock tydligen icke gärna accepteras som ett mått på den kemiska
frändskapen, trots det omisskänneliga sambandet. Att ett sådant mått
icke vore det rätta framgår särdeles tydligt däraf att ädelgaserna väl
inordna sig i atomvolymskurvan och vissa ganska höga atomvolymer
under det att de i kemiskt afseende helt och hållet afvika från öfriga
element, i det de synas sakna kemisk frändskap2.
1 Jfr. härom särskildt: Abegg &Bodländerf Zeitsch. f. anorg. Chemie 20, 476 (1899).
2 Samma omdöme, som om atomvolymen, gäller enligt min mening om en annan
fysikalisk storhet, hvilken prof. C. Benedicks behandlar i ett i denna tidskriftt
publiceradt arbete (»Bidrag till kännedomen om elektricitets-ledningen i metaller och
legeringar». — Svensk Kemisk Tidskrift årg. 1915 sid. 136 ff., 168 ff. och årg. 1916
sid. 4 ff., 26 ff). Denna storhet, som af förf. benämnes ledningskapacitet, är lika med
kvoten mellan den likaledes af prof. B. definierade atomära ledningsförmågan ( =
egentliga ledningsförmågan dividerad med antalet gramatomer pr cm3) och
atomernas svängningstal. Den kurva, som åskådliggör sambandet mellan
»ledningskapaciteten» (C) och atomvikten (1. c. sid. 172) visar ett företräde framför
atomvolyms-kurvan däri att ädelgaserna, i sin egenskap af oledare, erhålla ett försvinnande litet
värde på ledningskapaciteteu — men visar försämringar i andra afseenden, t. ex i
det att metalloider med stark frändskap ock visa hög atomvolym, men försvinnande
liten »ledningskapacitet». Att sistnämnda egenskap icke kan antagas som ett mått
på den kemiska frändskapen, ehuru den liksom atomvolymen står i samband med
frändskapen, framgår af följande. Dels hafva Ow, Ag och Au högre O-värden än
sina närmaste efterföljare, nämligen resp. Zn, Cd och TI — under det att de senare
elementen otvifvelaktigt hafva större kemisk frändskap än sina resp. grannar i
den förstnämnda gruppen. Dels visa som sagdt metalloiderna naturligtvis — i sin
egenskap af »oledare» — försvinnande små värden på O, under det att ju bland
dem finnas element med den starkaste frändskap. — Prof. Benedicks anser
emellertid placeringen af Cu, Ag och Au i hans kurva som ett företräde hos denna, i det
han yttrar: »Dennas sekundära maxima vid Gu, Ag, Au ge dessa element en tydligt
framträdande analogi eller likställighet med alkalimetallerna, en likställighet som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
