Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Saken ligger alltså så, att man beträffande det viktigaste innehållet i
den periodiska lagen, nämligen periodiciteten i elementens kemiska
egenskaper, tidigare endast kunnat utföra en kvalitativ, icke en kvantitativ
pröfning af den orsak att man saknat ett mått på elementens kemiska
frändskap eller affinitet. Ett sådant mått kan emellertid numera utan
svårighet uppställas.
För uppställande af ett rationellt mått på den kemiska frändskapen
vid en kemisk reaktion har man i främsta rummet van91 Hof (1886)
att tacka. Van’t Hoff har som bekant såsom det mest praktiska och
lättast förstådda måttet på frändskapen vid en viss reaktion framhållit
elektromotoriska kraften hos ett galvaniskt element, hvars verksamhet
beror på ifrågavarande reaktion. Alltså är frändskapen då zink utfäller
koppar ur en lösning, som är l- normal både i afseende på
koppar-och zinkjoner, l,io volt emedan ett Daniells element af
sammansättningen :
Zn | In Ziv-lösnmg In Ctr’-lösning Cu
ger just denna spänning.1
Van’t Hoff gick dock icke längre än till att angifva måttet på
frändskapen vid en viss reaktion. Tack vare Nernsts for kemien
grundläggande teori för elektromotoriska krafter, kan man dock som det synes,
på ett rationellt sätt angifva ett mått på elementens kemiska frändskap
eller med andra ord på lämpligt sätt uppdela frändskapen vid en viss
reaktion mellan två element på hvardera elementet.
Den stora betydelse, som Nernsfs teori har i föreliggande fall, ligger
däri att den visar att elektromotoriska kraften mellan en metall och en
lösning beror förutom på metallens natur (nämligen dess elektrolytiska
lösningstryck och dess atomvärde) samt temperaturen endast på
koncentrationen af ifrågavarande metalls joner i lösningen. Man inser således
att frändskapen vid en viss reaktion varierar med den sistnämnda
faktorn, nämligen enligt formeln
0,000198 T C
e = log
n c
där e = elektromotoriska kraften, T = absoluta temperaturen, n
—–atomvärdet, C — en för hvarje metall karaktäristisk konstant (propor-
huru framträdande i schemat den än är, fullständigt saknas i atom volymskurvan» och
yttrar, med anledning af en tidigare publikation af undertecknad öfver det ämne,
som i föreliggande uppsats behandlas, (Festschrift Nernst, Halle a. S. 1912, s. 332),
orn samma sak: »Den elektrolytiska potentialkurvan motsvarar alltså ej det
periodiska schemats periodicitet lika väl som den elektriska ledningskapaciteten.» Jag
har redan berört denna fråga och återkommer därtill i det följande och vill här blott
ytterligare anmärka att man ej torde kunna stödja sig på »det periodiska schemat» i detta
fall, emedan det numera finns så många, i åtskilliga punkter sins emellan afvikande
sådana, bl. a. sådana där elementen Gu, Ag och Au placeras i 8:de gruppen i stället
för bland alkalimetallerna.
1 Om elektromotoriska kraften är e volt, blifver ju energimängden för en
grame-kvivalents omsäggning ex 96540 voltcoulombs. Denna energimängd kan ju, orn
så önskas, lätt omräknas till andra mått, såsom kalorier, grammeter eller ergs ifall
man önskar mäta frändskapen med det maximala arbete, som kan erhållas vid
omsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
