Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
säkerhet vara att emotse, Studiet af de sällsynta jordarterna har ju
bjudit på många öfverraskningar, men de anförda tvenne omständigheterna
tyda på att frågan om deras antal borde vara i det närmaste klarlagd,
hvilket ju i och för sig är rimligt, om man tänker på allt arbete, som
nedlagts på att separera dessa ämnen. Då man förut insett, att man
ej kan dela in systemet i ett antal sinsemellan lika perioder, utan
antagit 2 korta och 2 eller flera långa perioder, då vidare enligt ofvan
stående goda skäl finnas att betrakta H och He som en mycket kort
period, så är det mycket naturligt att tänka sig att efter den andra typen af de
hittills antagna perioderna en af ny typ, »mycket lång», inträder, och
gör man detta, synes den svåra frågan om de sällsynta jordarternas plats
med ens klar. Att i denna mycket långa period minima och
maxima för normalpotentialerna skola uppträda på mer än ett ställe, d. v. s.
att kurvan skall visa flera veck, synes rätt sannolikt, i synnerhet som
de sällsynta jordartmetallerna sinsemellan visa olikheter i frändskap.
Man torde därför böra antaga att Cs—Nt. i stället bildar en »mycket
lång period» med 32 medlemmar. Den okända alkalimetallen n:r 87
börjar sedan antagligen en ny, mycket lång period, som emellertid tager
en bråd ände med n:r 92 U, emedan man tydligen då är ungefär
framme vid öfre gränsen för atomernas storlek, där sönderfallandet af
atomerna (radioaktiva ämnen) begynner.
Yi skulle enligt detta, i stället för hittills antagna två typer af
perioder, korta och långa, få antaga fyra: en mycket kort, två korta, två
långa och en mycket lång jämte början till ännu en af sista slaget.
Antalet element, som ingå i dessa fyra slag af perioder, blifver i ordning:
2; 8, 8; 18, 18; 32, (32).
Dessa tal äro bildade efter en enkel lagbundenhet, som i sin tur torde
kunna anföras som ett stöd för indelningens lämplighet. Talen 2, 8,
18 och 32 kunna ju nämligen skrifvas:
2. l2; 2. 22; 2. 32; 2. 42
eller i allmänhet:
där n — l, 2, 3 eller 4. (Att n ej kan blifva större än 4 beror ju på
att atomernas storlek är begränsad.)
Den reella betydelsen af dessa tal skulle man ju1 närmast förmoda ligga
däri, att ädelgasernas ordningsnummer, som man erhåller genom
successiv addering af antalet element i hvarje grupp:
2, 10, 18, 36, 54, 86
representera så stabila anordningar af kärnladdningar och elektroner, att
ingen märkbar tendens till afspaltning af joner förefinnes, d. v. s.
reaktionsförmåga och frändskap saknas.
Maxima och minima i de stora perioderna göra ock anspråk på sär-
1 Jfr. lektor Auréns ofvannämnda uppsats; särskildt hvad där nämnes ang. Bohr’s
beräkningar (s. 151) ocb ang. Auréns egna mätningar (s. 158).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
