Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
äro ämnen med kolloidala egenskaper, mycket hög molekularvikt och
komplicerad sammansättning, hvilkas utforskande erbjuder mycket stora
svårigheter. Också här, ifråga om syntesen, står Emil Fischer såsom
banbrytare. Han har i sitt nobelföredrag berörande sockerarterna, yttrat:
»Dock skall lifvets kemiska gåta ej kunna lösas, innan den organiska
kemien blifvit herre öfver ett annat mycket svårare kapitel,
ägghviteäm-nerna, på samma sätt som ifråga om kolhydraten. Man kan därför godt
förstå, att de organiska och fysiologiska kemisterna i allt högre grad
börjat ägna intresse åt denna ämnesgrupp, och äfven jag har sedan några
år sysselsatt rnig med densamma. Men på denna hårda jordmån mogna
frukterna mycket långsammare, och summan af arbete, som här måste
nedläggas, är så utomordentligt stor, att kolhydratens klarställande i
jämförelse härmed blott varit en barnlek.» Fischer har genom sina år 1901
påbörjade undersökningar och synteser af polypeptider här tagit de första
viktiga stegen. De afse att genom sammanfogande af rester af
aminosyror, hvilka utgöra ägghviteämnenas åtminstone hufvudsakliga
byggnadsmaterial, komina till allt högre komplikationer. Syntesen har redan nått till
kolloidala peptonliknande ämnen. Huru högt i molekularvikt man- vid
ett dylikt systematiskt genomfördt syntetiskt uppbyggande kan nå, har
Fischer visat på ett annat område, nämligen vid
garfsyreglukoidsynte-sen. Han har här bl. a. framställt en väl definierad förening med
mole-kularvikten 4,021.
Innan vi lämna den organiska syntesen, bör ännu erinras om den
storartade utveckling beredningen af konstgjorda organiska färgämnen
undergått — och hvilken tagit sig uttryck i en mäktigt blomstrande
industri — och detta icke såsom resultat af tillfälliga iakttagelser och
upptäckter utan af ett målmedvetet systematiskt arbete i syntetisk riktning
på rent vetenskaplig grund. Alldeles nya klasser af färgämnen hafva
framställts och vunnit insteg i tekniken. Ett speciellt intresse
tillkommer den konstgjorda framställningen af det äldsta bekanta naturliga
färgämnet nämligen indigo. Dess syntes var visserligen redan på 1880-talet
genomförd af Baeyer men en tekniskt användbar metod utarbetades först
senare, och år 1898 kom konstgjord indigo i handeln såsom en
afskeds-gåfva från det nittonde till det tjugonde seklet. I likhet med det 30
år tidigare upptäckta konstgjorda alizarinet har äfven konstgjord indigo
nästan fullständigt undanträngt det naturliga färgämnet. I detta
sammanhang må nämnas, att orsaken till färgen och de färgande egenskaperna
hos organiska föreningar, alltså sammanhanget mellan den inre
moleku-lära konstitutionen och dessa egenskaper, under senare tid varit ett
mycket aktuellt problem, som visserligen icke är fullt löst men dock nu
står vida klarare än för 20 år sedan. Den äldre kromoforteorien, som
antog vissa bestämda färgbärande grupper i färgämnena, har fått vika
för en, så att säga mera allmän teori, hvilken återför färgen, d. v. s.
den starka absorptionen inom den synliga delen af spektrum, till en
hög grad af omättadt tillstånd i molekylen, hvilket i de flesta fall tager
sig uttryck i en anhoppning af hvad man kallar dubbla bindningar,
hvarmed står i öfverensstämmelse den kinoida struktur, man numera
antager hos det stora flertalet färgämnen. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
