Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 16 januari 1918 - Om ägghvitebildningen i djurorganismen. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
kända förmågan hos jästsvamparna att af oorganiska kväveföreningar,
här ammoniumsulfat, uppbygga sin ägghvita.
Vid den resa i Tyskland, som prof. Kullgren och förf. på uppdrag
af regeringen företogo förra hösten för att studera denna tillverkning af
närings- och foderjäst, var tillverkningen lagd efter en mycket stor skala
och väldiga fabriker byggdes eller voro redan färdigbyggda för ändamålet.
Numera lär emellertid denna fabrikation vara nedlagd och fabrikerna
användas för andra ändamål. Orsaken härtill torde vara den, att
melassen, som utgjorde råvaran för jästframställningen, numera fått annan
användning, nämligen till framställning af glycerin.
Enligt försök af Kellner och Mor gen i Tyskland kan djurorganismen
under särskilda förhållanden, nämligen vid mycket låg äggvitehalt i
grund-fordret, äfven i någon mån tillgodogöra sig kväfve i form af ammonium
-salter, t. ex. ammoniumacetat eller ammoniumsulfat. I senare fallet
måste äfven krita tillsättas till foder blandningen, för att neutralisera
svafvelsyran.
Härmed torde emellertid förhålla sig på så sätt att ägghviteämnena
i födan ej enbart direkt förbrukas till ägghviteberedriing i organismens
celler utan en viss del förbrukas af matsmältningskanalens mikroorganismer,
hvilka ju förekomma i stora mängder, särskildt hos idisslarna. Tillsättes
nu ammoniaksalter till födan, så kunna mikroorganismerna tillgodogöra
sig kväfvet i denna form och en större mängd af ägghvitan i födan blir
följaktligen disponibel för organismens eget behof. Möjligen kan äfven
någon del af den på aminoniumsalternas bekostnad bildade
bakterieägg-hvitan tillgodogöras af matsmältningsorganen. Under alla förhållanden
är alltså ammoniumsalternas betydelse för djurorganismen af
hufvudsakligen indirekt art.
I praktiken ställer man sig ännu så länge ganska tviflande beträffande
nyttan af att använda ammoniakföreningar i fodret, ty rnan vet ännu
ej mycket om huru djuren trifvas med en sådan diet och därför torde
det vara rådligast att tills vidare gifva växterna ammoniaken och djuren
färdigbildad ägghvita eller också ersätta en del däraf med aminosyror.
Emellertid framställer sig den intressanta frågan: Hur sker själfva
ägg-hviteuppbyggandet i organismen?
E. Fischers briljanta arbeten, som ledt till den syntetiska
framställningen af polypeptider, och som därmed med säkerhet fastslagit
grundprincipen i ägghvitemolekylens byggnad, kunna emellertid ej förklara
förloppet vid äggh vitesyntesen i organismen, ty Fischer arbetar helt och
hållet under artificiella förhållanden, med tillhjälp af mycket kraftiga
reagens, alltså under helt andra förutsättningar än de naturliga.
Fransmannen Maillard framkom emellertid år 1913 med en helt ny
teori rörande föreningen af aminosyror till polypeptider och
ägghviteämnen inom organismen. Han lyckades nämligen syntetisera pep tider och
polypeptider af aminosyror genom upphettning af dessa tillsammans
med glycerin till 170°. Behandlades glycin på detta sätt erhölls ej
endast en cyklisk dipeptid, utan äfven öppna kedjor, nämligen tetra- och
hexapeptider, jämte en mycket kondenserad anhydrid, som sannolikt
utgöres af en cyklisk oktopeptid. Glycins homologer förhöllo sig på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
