Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Den 15 februari 1918 - Kolloiderna i tekniken. Af Sven Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
och tekniskt intressanta problem och ber, att det inte måtte uppfattas
såsom en själfförh af velse, orn jag härvidlag något utförligare uppehåller mig
vid ett par speciella kolloida system: lerorna och torfven, hvilka jag
haft tillfälle att själf experimentellt arbeta med. För vårt eget lands
vidkommande äro ju dessutom dessa två utan tvifvel de viktigaste.
Men, som det från Samfundets sekreterare uttalats en önskan, att äfven
ge en kortfattad öfversikt af de viktigaste kolloidkemiska grundbegreppen,
skall jag söka tillmötesgå denna önskan och först ägna några ögonblick
åt frågan: hvad menas med en kolloid?
Det vetenskapliga svaret på den frågan skulle lyda ungefär så här:
En kolloid bildning är en tillståndsform, som materien ibland i
två-eller flerfasiga, dispersa system antager, kännetecknad däraf att
ytutvecklin-gen hos faserna är synnerligen hög, men dock ej uppnår dimensionerna
för den ena fasens fullständiga öfvergång till en molekylär lösning i den
andra.
Hvad betyder nu detta? Låt oss taga ett konkret exempel. Svafvel
är som bekant lösligt i olika lösningsmedel, exempelvis CS2, CHGlg,
C6H6, S2C12, C2H5OH m. fl. I alla dessa lösningar finnas
svafvelato-merna förenade i ett bestämdt antal, några få stycken, 6 eller 8, med
hvarandra, och vi säga, att svaflet är molekylärt löst. Man kan vidare
enligt van f Hoff’s lagar ur osmotiska trycket eller fryspunktsdepressionen
beräkna molekylarstörleken: hur många atomer det finns i hvarje
molekyl.
Sätter man nu vatten droppvis till en sådan alkoholisk svafvellösning,
så minskas Svaflets löslighet i vätskan mer och mer, och molekylerna
anhopas till aggregat af ett varierande men alltid mycket stort antal
atomer. I motsats till den molekylära lösningen, där alla anhopningar
af atomer (molekyler) äro sinsemellan likvärda och innehålla samma
antal atomer, komma nu de olika aggregaten att innehålla varierande
svaf-velmängder och till sin storlek visa afvikelse från ett visst medelvärde.
Allt efter den ursprungliga svafvellösningens koncentration och den
tillsatta vattenmängden kommer vidare denna medelkornstorlek att
variera. Bli aggregaten så stora, att de märkbart påverkas af
tyngdkraften och sedimentera, talar man om en suspension, men är detta ej fallet, om
en kolloid (eller kolloidal) lösning af svaflet (=^den dispersa fasen) i
alkohol-vattenblandningen (—dispersionsmedlet).
Under det man förr ansåg de kolloida lösningarna utmärkande för
vissa ämnen (lim, kiselsyra, ägghvita) och deras sammansättning af
diskreta partiklar omtvistlig, har den senare forskningen uppvisat, att då
godt som alla ämnen kunna erhållas i högt dispers form, och framför
allt har man i det af II. Zsigmondy och H. Siedentopf konstruerade
ultrarnikroskopet fått ett värdefullt hjälpmedel, att direkt kunna
iakttaga och räkna de kolloida partiklarna i en lösning. Det finnes vidare
kontinuerliga öfvergångar mellan de molekylära lösningarna å ena sidan
och de grofva suspensionerna å den andra.
Söker man för de kolloida lösningarna att ur osmotiska trycket eller
fryspunktsdepressionen bestämma deras storlek (molekylarvikt), så skall
man finna, att såväl osmotiskt tryck som fryspunktsdepression äro mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
