Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 16 maj 1918 - Kolloiderna i tekniken. Af Sven Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
lämpar sig metallen Wolfram •peciellt, emedan dess smältpunkt (2 900°)
ligger så högt, att man ut^n att riskera smältning kan upphetta
densamma högt, och ju högre temperaturen är, dess större del af energien
emitteras som bekant i ljusstrålar. Det mötte nu till en början ganska
stora svårigheter att kunna draga trådar af denna tämligen spröda metall
af erforderlig finlek (0,05 mm) och H. Kuzél utarbetade därför en
sedermera patenterad metod, bestående däruti att af Wolframpulver genom
växel-behandling med syror och baser »peptisera» metallen till kolloidal
Volfram, hvilken kunde erhållas i form af en pasta, hvarur sedermera
glödtrådarna kunna pressas. Genom att släppa igenom strömmen upphettas
tråden och sintrar sedan samman samt kan lämpligen användas i
glödlampan. Kolloidlampan användes en tid rätt mycket. Som man
emellertid sedermera lärde sig att fullkomligt ren Wolfram är mjukare och i
detta tillstånd kan dragas ut till trådar af tillräcklig finlek, hvilka i
hållfasthet vida öfverträffa kolloidtrådarna, har kolloidlampan väl försvunnit
ur marknaden.
Vi ha nu till sist, utom hvad i det föregående nämnts, en hel del
industrier, som arbeta med kolloider. Hit höra lim-, kitt och
foc&fabrika-tion, garfning af hudar, såp- och Nålfabrikation, fabrikation af celluloid
och plastiska massor m. fl. Några viktigare impulser från kolloidkemien
torde dock knappast dessa industrier ha mottagit. Men vi ha däremot
en specialfabrikation, hvilken genom den, direkta kolloidkemiska
forskningen i hög grad utvecklats. Det är fabrikationen af fotografiska plåtar
och films. Detta är också ett specialområde, och jag saknar här kompetens
att yttra mig om de olika åsikterna om den latenta negativa bildens natur,
framkallningsprocessens verkan m. m. Här må blott erinras om, att
såväl de fotografiska plåtarna som kopiepappereii äro dispersa system af
halogensilfver (vanl. AgBr); de förra i gelatin, hvilkens viktigaste roll är
att isolera kornen från hvarandra. Alltefter bromsilfrets dispersitetsgrad
får man mer eller eller mindre ljuskänsliga plåtar, så att de minst
ljuskänsliga äro de »kornlösa», ej mikroskopiskt upplösbara, hvilka användas
till färgfotografering enl. interferensmetodeii (Lippmanplåtar), de med
ultra-mikroskopiska korn c:a 300 ^ till scioptikonplåtar och
reproduktions-tekniska ändamål och de ljuskänsligaste af storleksordningen// till vanliga plåtar.1
Äfven plåtarnas sensibilisering genom tillsatser af vissa färgämnen,
kopiornas toning, skyddsåtgärder mot s. k. »kemisk slöja» in. m.
innefatta kolloidkemiska moment.
Framhållas må användandet af den starkt ljusabsorberande kolloida
mangansuperoxiden, hvarmed vissa plåtfabriker först öfvergjuta glasplåtarna
för att förhindra genom reflexion mot glaset uppkommande ljusgårdar.
Liippo-Cramer, Liesegang, Eeinders m. fl. ha behandlat ett stort antal
hithörande problem, hvilka dock fordra ett speciellt ingående på den
fotografiska processen för att kunna klargöras.
1 Denna dispersitetsminsknmg försiggår under »mognandet», hvilket ej är en
koagulering utan består i de större kornens mindre löslighet och växande på de
mindres bekostnad (Ostwaldreifung).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
