Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 16 juli 1918 - Sverige och tropikerna. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Ägghviteämnen.
Frågan om vårt behof af ägghvita är bra mycket enklare än om
kolhydraterna. Vi lida nämligen äfven nu ingen brist på de förra. Såsom
prof. A. säger, hafva vi ett ex portöfver skott af animaliska produkter
med c:a 36 miljarder kalorier pr år. Dessa utgöras mest af kött och
smör under normala förhållanden. Däremot lida vi brist på
foderägg-hvita, som vi importera, hufvudsakligast i form af oljekakor. »För att
få fram denna animala produktion», säger prof. A., »få vi offra en kolossal
del af den vegetabiliska produktionen». Detta är sannt och har af mig
många gånger framhållits i tal och skrift. Men är det riktigt att så
förfara för att ernå en export, som vi icke äro nödgade till? För vår
självförsörjning behöfva vi icke detta exportöfverskott, som blott medför
brist på vegetabilisk näring. Och detta system har därtill bragt oss in
i en svår brist på mjölk och smör genom att vår produktion däraf till
betydande del är grundad på importeradt ägghvitehaltigt kraftfoder.
Beträffande det nödvändiga behofvet af foderägghvita i form af
oljekakor skall jag i det följande, då vår fettfråga kommer att afhandlas,
äfven beröra detta, enär det sammanhänger med produktionen af
foderägghvita.
Emellertid kan jag icke här underlåta att ånyo påpeka det hejdlösa
slöseriet här i landet med ett af våra förnämsta födoämnen af
ägghvite-klassen nämligen skummjölk, l ett föredrag i Kemistsamfundet den 23
nov. 1916 om »Sädesodling och djurskötsel» anförde jag därom foljande,
hvilket här upprepas: »Bland de förluster, som den öfver hof van
uppdrifna mjölkproduktionen medfört — här afses fortfarande normala
förhållanden — är misshushållningen med skummjölk den mest förryckta,
Här i landet erhållas årligen 1,200—1,500 mill. kg. skummjölk, som
till största delen produceras i Skåne, Halland och Västergötland med
ungefär 60 % af hela mängden. Denna stora kvantitet kan ej afsättas
till människoföda inom en så trång del af riket, ehuru den är den
folkrikaste, äfven därför att skum mjölken med orätt anses som mindervärdig.
Därför måste svin uppfödas därmed. Vårt i vissa fall högfärdiga folk
kan naturligtvis icke äta »svinmat». Fråga Stockholms ekonomiskt
mindre lottade befolkning om den vill förtära skummjölk. Det är ju
bara »vatten», säga de. Och man yfves öfver att de liter skummjölk, som
arbetarebefolkningen i städerna förtära, »äro lätt räknade». Emellertid
är skummjölk, äfven separerad sådan, icke allenast en välsmakande
dryck — jag har månadsvis dagligen förtärt sådan och kan intyga att
den smakar bra, om den serveras färsk och kylslagen — den är därtill
ett billigt och godt födoämne, som på grund af sin halt af ägghvita,
c:a 3,5 %, utgör ett utmärkt ersättningsmedel för kött. Sju liter
skummjölk med dess c:a 350 kalorier pr liter ersätta i näringsvärde ett kg.
nötkött. Medelpriset i minut år 1914 å 44 orter i riket var enligt
Sociala meddelanden 7 öre pr liter, alltså fås för 49 öre samma näring
i skummjölk som för 100 öre i nötkött; och då är skummjölken sådan
den köpes färdig till förtäring, medan köttet med ytterligare kostnad
måste tillagas. Dessa åtminstone 1,200 mill. liter skummjölk motsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
