Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 16 augusti 1918 - Sverige och tropikerna. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ringar inom jordbruket, medförande ökad afkastning pr ytenhet åker.
Då har ändå ingen förändring till det bättre tänkts för jordbruket i
Svealand och Norrland.
Men detta vore icke allt hvad vi skulle .vinna. Fettväxtodlingen
skulle afkasta 107,000 ton oljekakor eller c:a 75 % af importen 1915,
som var ovanligt stor. Genom inställandet af exporten af djurprodukter
blefve behofvet af kraftfoder mindre och dessa 107,000 ton oljekakor
skulle ungefär täcka behofvet af sådana, hvarigenom vi blefve oberoende
af detta kraftfoder. Vi skulle också vinna c:a 25,000 ton färdigt lin,
eller mera än vi behöfva däraf.
Genom att odla sockerbetor på ytterligare 20,000 hektar vunnes lika
många foderenheter i affallet från dem vid sockertillverkningen som från
c:a 44,000 hektar odladt hö, hvarmed arealen däraf ytterligare kunde
minskas till förmån för annan mera gifvande odling, t. ex. af korn, *
som ger nära dubbelt så stor afkastning pr ytenhet som hö eller af
potatis, som ger mer än dubbelt så stor afkastning.
Vi skulle i denna riktning blifva ett fullständigt själfförsörjande folk,
både för människo- och djurföda samt för fett och lin.
Det är icke allenast för vårt direkta lifs uppehälle vi behöfva import,
utan äfven för en mångfald nödiga råvaror för vår industri och för vår
försörjning i allmänhet med kläder och njutningsmedel som vi behöfva
tropikerna. Men låt oss inte i onödan göra oss beroende af dem.
Därifrån är nämligen importen svårast och dyrbarast samt vid vissa
tillfällen, då den som bäst behöfdes, t. ex. nu, så godt som omöjlig. Det
ligger därför nära till hands att vi böra söka täcka de behof, vi icke
kunna tillfredsställa genom inhemsk produktion, medelst import från
andra närmare liggande länder än tropikerna och de transoceaniska delarna
af jordklotet i allmänhet, hvarvid äfven en faktor, nämligen säkerheten
för varornas transport måste beaktas.
I första rummet hafva vi då de skandinaviska länderna att lita till,
med hvilka grannländer vi borde stå i närmare och större utbyte än
hvad hittills skett. Behöfva vi importera matvaror, t. ex. smör, fläsk
och kött, så kunna vi byta oss till dem från Danmark mot trä och
järn. Vi kunde vidare här i landet, utöfver vår egen sockerkonsumtion
odla så mycket att Norge finge sitt behof däraf (c:a 50,000 ton pr år)
täckt och i utbyte kunde vi få trän, hvaraf Norge producerar öfver
100,000 ton pr år eller c:a 4 gånger så mycket som sitt eget behof.
Tranen kunde hos oss härdas till talg för tvål- och stearinfabrikation
m. m., t. o. m. för matfett. Hade ett sådant arrangemang varit
genomfördt tidigare, skulle den nu rådande f ettnöden, åtminstone för
industri-fett, icke behöft inträffa. Import af talg och palmolja från Amerika
och Afrika vore då onödig. En del malmer, som vi sakna eller ej hafva
tillräckligt utaf, t. ex. svafvel- och kopparkis, köpa vi ju redan från
Norge. Likaså fisk i stor utsträckning. Vi kunna ju byta med maskiner
för att nämna ett exempel. I dessa dagar känna vi hårdt saknaden af
en öfverenskommelse med Norge om leverans af luftsalpeter, men vi ha
hittills föredragit att få vårt salpeterbehof från det aflägsna Chile i stället
för från Norge, som vi ha in på näsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
