Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 16 augusti 1918 - Biokemiska mål och rön. Af H. v. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Biokemiska mål och rön.
Af H. v. Euler.
Kemiens stora och centrala betydelse för ett lands krigsberedskap har
nog först under de senaste tre åren blifvit fullt tydlig. Genom kemiens
hjälp har det varit möjligt, att ställa viktiga industri- och näringsgrenar
på en ny basis och sålunda bevara millioner människor för de hotande
och ödesdigra konsekvenserna af en afbruten import. Det mest slående
exempel härpå är Tysklands ammoniak- och salpeterindustri, som räddade
centralmakternas ammunitionstillverkning och landtbruk.
Äfven i neutrala länder blir vikten af att kunna göra sig oberoende
af utländsk import allt tydligare och har ju under de sista dagarna åter
kraftigt framhållits.
Att denna själfständighet uppnås bäst genom en. intim samverkan af
vetenskapen och industrien, en samverkan gom måste inriktas på de för
hvarje land säregna behof ven och naturliga resurserna, är en erfarenhet,
som först har behjärtats i Tyskland. Särskildt England tager nu i detta
afseende de tyska förhållandena som förebild.
Hvad kemien beträffar har den tyska vetenskapen samarbetat med
industrien alltsedan dennas begynnande uppblomstring i början af 70-talet
och varit resultatet af en rad lyckliga omständigheter. Denna samverkans
organiserande och skarpa inriktande på vissa praktiska mål i särskilda
därför afsedda institut är emellertid äfven i Tyskland en frukt af de
senaste åren.
Bortse vi från några äldre institut, hvilka voro ägnade åt den
allmänna kemiska forskningen och endast under nuvarande tid — och nu med
mycken framgång — sysselsatts med krigstekniska uppgifter, så ha vi
närmast att nämna Kaiser-Wilhelm Institut fur Kohlenforschung i
Mulheim a/Ruhr.
Detta instituts verksamhetsområde hör visserligen ej till mitt ämne
för idag, biokemien, men eftersom från några håll äfven för Sverige
dylika forskningsinstitut föreslagits, så vill jag i all korthet lämna några
data om dess tillkomst och resurser. Institutets upprättande beslöts på
initiativ af exc. Emil Fischer och möjliggjordes genom donationer från
intresserade industrier inom kolområdet vid Ruhr samt genom ett bidrag
af Kaiser Wilhelmsgesellschaft, hvarigenom hopbragtes en årsbudget af
165,000 Mk. för institutes löpande utgifter. Staden Mulheim skänkte
frikostigt en vacker tomt och 700,000 Mk till byggnaden. Af denna
donation har, så mycket jag kunde bedöma vid ett besök för ett år
sedan, gjorts den tänkbart bästa användning. Den solida, vackra
byggnaden inrymmer i en fullständigt utnyttjad källare och 2 våningar
inalles 88 laboratorier och rum, praktiskt inredda och rikligen försedda
med alla slags hjälpmedel.
Ett likartadt institut i Schlesiens koldistrikt har i början af detta år
instiftats, vidare är ett institut för järnforskning planlagdt, som skall
upprättas af Verein der Eisenhiittenleute tillsammans med Kaiser
Wilhelms Akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
