Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Biokemiska mål och rön. Af H. v. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Gör man en jäsande sockerlösning svagt alkalisk, så inträda delvis
andra omsättningar än under normala förhållanden. De förfaranden, som
grunda sig härpå, hållas för närvarande hemliga, emellertid kan t. ex.
nämnas, att den för en sådan lösning karakteristiska sönderdelningen äger
rum med en del vanliga sockerarter men ej med maltsocker, som
förblir oförändradt, och man är således genom lämplig alkalitillsats istånd
att åstadkomma en utväljande förjäsning och biokemiskt skilja maltos
från andra sockerarter.
Jästens rätt begränsade resistens mot fria hydroxylioner torde hos vissa
jästraser genom anpassning i afsevärd grad kunna ökas.
I detta sammanhang må t. ex. nämnas följande: Jäst af Frohberg-typ
tillväxer utan förbehandling i en närlösning, innehållande jästvatten såsom
kväfvenäring, ännu vid en alkalinitet, som motsvarar en koncentration af
ca. 10~6 hydroxylioner (PH = 7,7). Den visar vid 30° en tydlig
tillväxt,nämligen, enligt mätningar af herr lic. Svanberg-, under 13 timmar 27 %".
Anpassningen till ett gift har som bekant redan för många år sedan
spelat en teknisk roll vid Effronts förfarande att motverka infektion af
jäst genom bakterier, som grundar sig därpå, att jästen har större tolerans
och anpassningsförmåga till fluorider än mjölksyre- och smörsyrebakterier;
jästen kunde bringas från en motståndskraft mot 200 rng fluorammonium
per liter till 3000 mgs tolerans och det visade sig att jästen samtidigt
uppeggas genom giftets retningsverkan till en högre alkoholproduktion.
Under längre perioder fortsatta anpassningförsök ha hittills endast
kunnat göras i litet omfång med några särskildt intressanta mikroorganismer;
dessa försök afse bildningen af sådana enzymer, hvilka ännu ej kunnat
isoleras ur normala mikroorganismer.
Ett villkor, för att anpassningen till en yttre betingelse må ega rum,
är? att cellerna alltid hållas under sådana förhållanden, under hvilka
tillväxten kan ske med någorlunda tillfredsställande hastighet.
Den följande tabellen visar anpassningen af den s. k. Soorpilz,
Moni-lia albicans, till pentosjäsning. Den Monilia, jag arbetade med,
härstammar från prof. Lindner vid Berlins Institut fur Gärungsgewerbe.
Lindner fann för några år sedan, att denna Soorpilz angriper specifikt
xylos, men ej arabinos, en uppgift, som jag tillsammans med två tyska
bakteriologer dr. Gert och dr. Meyer snart kunde bekräfta. Vi
undersökte denna svamp vid 36°, där den växte relativt bra på en närlösning
innehållande ammoniumsulfat, natriumfosfat, seignettesalt och rörsocker. l)
Den odlades i svagt sur lösning (pH — 6,5).
Ursprunglig tillväxt:
Timmar Antalet celler per ccm
O 43,000
23 46,000
46 50,000
Reaktionshastigheten, mätt dels genom xylosens aftagande, dels genom
utvecklingen af C02 (hvarvid per molekyl pentos 3 mol. C02 uppträda)
var då 2. 10~8 resp. 2,5. 10~8.
Euler u. H. Meyer, Zeitschr. f. physiol. Chem. 80, 241; 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
