Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Ur mina anteckningar. Af Alf. Larson. I. Mineralvatten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Baryumkarbonat.................................... 0,1151
Strontiumkarbonat.................................. 0,1268
Ferrokarbonat ..................................... 0,0588
Mangankarbonat.................................... 0,0104
Kiselsyra................................................ 0,07 30
141,4373
Ej bestämbara spår funnos af koppar, lerjord, fosforsyra och borsyra.
Vattnets egentliga vikt var 1,01045. Genom kokning i vacuum samt
därefter tillsats af citronsyra och fortsatt kokning i vacuum erhöllos ur
vattnet följande gaser, uttryckta i volymprocent af vattnet:
Kolsyra 4,11 %.• Kolväte (uteslutande eller nästan uteslutande rnetan)
3,74 %, kväfgas 0,48 %\ Kolsyremängden uttryckt i gram är 0,8036
på 10,000 gram vatten, eller ungefär dubbelt så mycket som i de ofvan
anförda karbonaterna. Alkalescensen, beräknad som Na2 C03 var 1,065
på 10,000. Den fria gasen, som uppstiger i vattnet, utgöres af metan
(78,15 °/Q] och kväfgas (21,73 %) samt försvinnande små spår af kolsyra
och möjligen ett ringa spår af syrgas.»
Prof. Mörnes påpekar också, att en i pressen uttalad förmodan om att
vattnet skulle utgöras af hafsvatten vore ogrundad samt att vattnet mest
liknar det från Kreuznach, Elisabethquelle. »Båda äro de fria från
sulfater och innehålla öfvervägande klornatrium, jämte klorkalcium och små
mängder andra klormetaller. De förefintliga baserna äro i hufvudsak
desamma i båda vattnen. Båda hafva endast en svag alkalescens.»
På grund af Sofiakällans bariumhalt ligger det antagandet nära att
vattnet därifrån bör vara radioaktivt. År 1906 uttalade jag min förmodan
därom i bref till professor Hj. Sjögren, som föranstaltade en
undersökning i detta hänseende. Fil. doktor Naima Sahlbom utförde
densamma, som bland många andra dylika offentliggjorts i Arkiv för
mineralogi och geologi, band 6, n:o 3, 1915. Det visade sig då att
vattnets i två prof »aktivitetsvärden i voltförlust pr timme och liter»
voro resp. 230 och 117 samt att däraf beräknade antal Machenheter voro
resp. 2,8 och 1,4. Dessa kunde antingen härröra af emanation eller af
förekomst af radium i vattnet. För att konstatera om radium där
verkligen förefanns inkokades några kubikmeter till liten volym, som
undersöktes af ingenjör John Landin, hvilken konstaterade närvaro af radium
i ringa mängd däri.
Emellertid användes Sofiakällan de närmaste åren efter dess upptäckt
flitigt, mest af den kringliggande traktens befolkning, men frekvensen
synes hafva aftagit, sedan Hälsingborgs stad blef ägare af Hälsan. Det
är skada att det förträffliga vattnet ej fått större användning. Det är
ju svenskt och anses därför kanske ej vara godt nog. Måhända beror
missförhållandet äfven på bristande anordningar och reklam.
Ramlösa alkaliska vatten.
Det första meddelandet orn naturligt alkaliskt vatten i Sverige
förekommer, så vidt jag vet, i Geologiska föreningens i Stockholm förhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
