Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Ur mina anteckningar. Af Alf. Larson. I. Mineralvatten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
lingar, n:o 90, band VII, häft. 6 (1884), i en artikel af Hans von Post
»Om sodahaltigt vatten från Borrhålet n:o 3 vid Bjuf» (Skåne). Detta
borrhål var beläget strax invid ett därvarande grufschakt och hade 235—
270 meters djup {i keuperformation). Borrhålet lämnade själfrinnande
vatten, som första året steg 6—7 meter öfver borrhålets öppning. »Detta
vatten visade vid användning», säger von Post, »till matlagning m. m.
åtskilliga egendomliga förhållanden; det var nämligen mycket »mjukt»,
åstadkom på en del matvaror en mörk färg, då de kokades däri,
förorsakade att krukväxter, som vattnades därmed, blefvo klena och
slutligen dogo, och föranledde, förtärdt i större mängd, illamående hos många
personer.» v. Post analyserade vattnet och fann att, om »all klor anses
vara bunden vid Na och öfverskottet af Na bundet vid CO2, följande
sammansättning erhölls:
A1203, CaO........................ 0,9 delar pr 100,000 delar vatten
MgO, K20 ....................... spår
NaCl ................................. 41,2 »
Na2O, CO2 (soda) ............ 50,2 »______
Summa salter 92,3 delar.»
Sedan Sofiakällan i Hälsingborg upptäckts och börjat att tagas i bruk,
rönte det närbelägna Ramlösa ett mindre lyckligt inflytande däraf, ty
många patienter drogos från denna urgamla brunn till Hälsingborg,
Ramlösas dåvarande ägare, en dansk herr Rothman, trodde då att
sali-niskt vatten af samma slag som Sofiakällans kunde finnas genom
djup-borrning vid Ramlösa; och år 1893 föranstaltades därför en sådan c:a
100 meter från den redan förut där befintliga gamla järnkällan.
Resultatet blef emellertid lika med noll, som herr Rothman trodde.
Spring-vattnet som uppsteg ur borrhålet var icke salt, utan ansågs vara vanligt
dricksvatten.
Före den tiden hade jag varit med om flera djupborrningar i
Hälsingborg med omnejd och funnit vattnet från ett par af dessa vara alkaliskt.
Jag sände därför mitt laboratoriebiträde Gösta Nilsson till Ramlösa för
att, utan att det blefve bekant, taga ett prof af det nya borrhålsvattnet,
som sprang upp öfver jorbytan i riklig mängd (40 minutliter). Vattnet
befanns vara alkaliskt och hålla c:a 50 delar klornatrium och c:a 50
delar kolsyradt natrium pr 100,000 delar, således liknande det ofvan
omtalade Bjuf s vattnet och äfven de andra borr brunnarnas vatten, hvilka
nyss omnämndes. Bland annat framkvällde på ett ställe ur bottnen på
den nya hamnbassängen, som då höll på att gräfvas i Hälsingborg, samma
sorts vatten, alla med c:a 50 gram koksalt och c:a 50 gram
natriumkarbonat på 100,000 delar. Enär, som sagdt, Ramlösa då var i dansk
ägo och sköttes mindre väl, samt fråga varit före om dess öfvertagande
af svenskar, ansåg jag mig icke äga någon skyldighet att omtala fyndet
där, utan behöll det för mig själf, tills Ramlösa år 1906 hade återgått i
svensk ägo. Saken offentliggjordes då i tidningen Hälsingborgs Posten
den 3 nov. 1906, i hvilken tidnings bolag jag var verkställande direktör
sedan många år tillbaka och hvilken protektionistiska tidning jag varit
med om att sätta upp såsom motvikt till de tre äldre ultrafrihandels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
