Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Ur mina anteckningar. Af Alf. Larson. I. Mineralvatten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ingen vidare uppmärksamhet förr än sommaren 1895, då en tillfällighet föranledde
d:r Claus att låta verkställa en förberedande analys för utrönande af vattnets
alkali-halt. Denna analys gaf det resultatet att alkalihalten motsvarade knap"pt / %p
natron (/). D:r Ciaus underrättade ägaren, hr Rothman, om resultatet och framställde
^ön önskan att erhålla en noggrann kvantitativ analys, men tillade att det var
förenadt med några hundra kronors kostnad. Så stor uppoffring var ägaren ej villig
att göra för detta ändamål, synnerligast som vattnets ringa salthalt ej lockade till
stora depenser. Sedan dess har hela saken råkat i glömska. (/) Häraf framgår att
hr Larsons »upptäckt» alls icke var någon nyhet hvarken för d:r Claus eller för
brunnens ägare, hr Rothman. Att den sistnämnda för en dansk tidningsman sagt
sig tro den nyss i tidningarna meddelade uppgiften vara en »anka» beror tydligen
därpå, att den ton af reklam, hvarmed uppgiften spreds, föranledt honom antaga
att det vore fråga om någonting nytt, hvilket som man finner icke är förhållandet.
Vidare framgår af hvad som här meddelats att någon maskopi mellan hr Larson
och d:r Claus alls icke förefunnits, utan att den förre handlat helt och hållet på
egen hand. Hvad värde upptäckten möjligen äger, lär knappast vara mera
konstateradt genom hr Larsons undersökning än genom den analys, som halfannat år
sedan i Ramlösa verkställdes.»
Härpå svarade jag i ett med mitt namn undertecknad t genmäle i
Hälsingborgs Posten för den 11 nov. 1906, hvaraf för utrymmets skull
blott sista punkten här återgifves. Den lydde:
Intressant skall blifva att se, om de nya ägarna till Ramlösa, då reklamen i vår
skall göras, än en gång låta det alkaliska vattnet »falla i glömska.»
Men så blef ej fallet. Redan den 22 nov. samma år, således ej fullt
tre veckor efter mitt offentliggörande af vattnets egenskaper, togs af
notarius publicus prof däraf, som insändes till professor K. A. H. Mörner
i Stockholm för analys, hvilken här meddelas (I) jämte en år 1912 utförd
ny analys (II) af professor Ivar Sang i Lund:
Per 100,000 delar vatten I II
Kaliumsulfat ...................................... 1,044:. 2,008
Klorkalium......................................... 0,424 0,936
Klornatrium ....................................... 4,346 4,530
Natriumkarbonat ................................. 51,14 i 49,422
Kalciumkarbonat................................. 0,566 0,991
Magnesiumkarbonat ........................... 0,203 0.357
Ammoniurnkarbonat ........................... 0,012 —
Kiselsyra............................................. 1,558 0,290
Organisk substans .............................. 1.286 1,050
Öfverensstämmelsen med min okulära undersökning af vattnet
beträffande halten af natriumkarbonat är ju god, däremot icke hvad
svafvelsyra och klornatrium angår. Jag gjorde dock så många bestämningar
af klornatrium, att något misstag icke kan hafva ägt rum med en så
enkel sak, likaså hvad svafvelsyra beträffar. Vattnet hade ändrat
sammansättning något. Att så skett icke så litet äfven mellan 1906 och 1912
framgår af de ofvan anförda analyserna.
Det alkaliska Ramlösavattnet har i olikhet till Sofiakällans ernått en
lysande framgång, denna dock först efter år 1912, beroende delvis på
brunnsbolagets dittills mindre goda ekonomi, äfvensom på ett kontrakt,
hvarmed bolaget var bundet för vattenförsälj ningen med ett apotek i
Hälsingborg. År 1912 rekonstruerades bolaget, som då själft öfvertog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
