Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 15 november 1918 - Försök med laktonsyror. Af Bror Holmberg - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molekulära hästighetskonstanten C1 = 0,58 [H°i och för det senare
motsvarande konstant Cu =-0,53 [H0].
Af reaktionshastigheterna i rena itamal- och parakonsyrelösningar följer,
att båda syrorna äro ungefär lika starka och med affinitetskonstanten
k = 0,0003 — 0,0004.
Vid förtvålnlng af parakonsyra med alkali är reaktionen bimolekulär.
Oberoende af utgångskoncentrationen är vid + 25° och för tiden i
minuter hästighetskonstanten C2 — 53 för har i u m sa 11 med baryt och C\, — 4M
för natriumsalt med natron.
Stockholm, Tekniska Högskolan, september 1918.
Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska
processer vid slutet af 1700-talet.
Af J. Arvid Hedvall.
. (Forts. fr. XXX 21.0).
För Rinman ter sig tavkjärnsxmältniwgen eller massugwsprocessen som
ett tillförande af »Bränbart ämne», till den i malmen förefintliga
järnjorden. Med brännbart ämne menar han såväl flogiston som
merom-nämnda Plumbago, och genom dess tillförande förmedlas alltså
omvandlingen till metalliskt järn, mer eller mindre fullständigt alltefter
mängden af den med järnjorden förenade brännbara substansen. Ämnet ifråga
härstammar frän det med malmen blandade träkolet, hvilket af flogis
tikerna uppfattades som en på flogiston mycket rik kropp. I motsats
mot tidigare metallurger uppfattar således icke Rinman tackjärn som
någon slags skärsten eller slagg. Han bevisar tvärtom, att inga andra
ämnen kunna i rent tackjärn vara närvarande, än de, som äro till
finnandes i stål och smidesjärn, då ju dessa tre slags järn kunna i
hvarandra Öfverföras, utan närvaro af andra ämnen, än kol. Närmare
beskrifver vår svenske metallurg och bergsman, huru vid
tackjärnsberedningen tillgår på följande sätt: »Wid den första graden af
smältningshetta reduceras eller färskas Järnet, ut ur dess min.eralisera.de tillstånd
såsom Malm, till smidighet eller såsom smidig Metall; hwari trå n det, uti
starkare eldgrad och genom mera Phlogistons insupande, åter måste
undergå deri andra smältningen och bringas uti flytande form, under
namn af Tackjärn. Denna järnets öfwergång ifrån malm till smidighet
och därifrån till skört Tackjärn sker dock utl god Masugnsgång och häftig
hetta, där kolen råda, inom några få ögnablick –––-», och på ett annat
ställe: »Det ser ut som Järnjorden först antager en viss mängd rent
Phlogiston (reduceras) och hetta, och blir därmed smidigt Järn. Men,
som hon tillika äger förmågan att dessutom förena sig med ett gröfre
Phlogiston, såsom Blyertsmaterien, så upkomrner, genom mindre eller
större tillsats däraf, Stål eller Tackjärn, warandes troligt att det renare
Phlogiston i samma förhållande minskas, eller som är detsamma: att
järnjordens attraction därtill och förmåga att hållandet samma qwar
aftager i den mon, som rnera Blyertsämne insinueras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
