Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 15 november 1918 - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
tära jord. Får genom förbränning ytterligare flogiston bortgå, börjar
emellertid omvandlingen till denna jord eller oxid. »Således består kbnsten
att förwandla eller förändra Tackjärnet till smidighet icke uti annat, än
att förtaga det som förorsakar osmidigheteten — —. Betrakta vi #odt
Tackjärn i allmänhet, som weterligen är fritt från alla främmande Metallers
inblandning och intet äger någon annan odygd, än att wara osmidigt,
lärer finnas, att det wisst innehåller mera Bränbart ämne, än det smidiga
järnet. Att minska eller förtaga denna orsaken till osmidighet, blifwer
Elden det förnämsta werkande medlet.» Detta skulle således vara den
kemiska förklaringen på den förändring tackjärnet undergår vid
förvandlingen till smidbart järn, vare sig detta nu sker genom dess upphettning
utan smältning med lämpliga, kolupptagande ämnen — enligt flogistisk
uppfattning således flogistonabsorberande ämnen — såsom hammarslagg
eller andra syrerika kroppar, d, v. s. genom så kallad aducering, eller
också om tackjärnet nedsmältes med kol vid mycket hög temperatur.
Det kan tyckas, som om det borde möta svårigheter att förklara, huru
tackjärn nedsmält med än mera kol — ined ett synnerligen flogistonrikt
ämne således — kan ge upphof till smidbart järn, hvars flogistonhalt
ju skulle vara mindre. Rinman tillskrifver den starka värmen detta
förhållande. Förloppet synes oss emellertid, tolkadt i öfverensstämmelse
med Scheeles i det föregående anförda åskådningssätt, en smula
kompli-ceradt. »Af Herr Scheeles år 1777 utgifne märk wäldiga och grundeliga
Chemiska Afhandling om Luft och Eld fii>ner man, att Hettan och Elden
icke allenast werkar, såsom ett mekaniskt werktyg medelst sin
utspännande kraft, att bringa Metallerne eller järnet uti flytande form eller
uti ett wekare lynne; utan också att Hettan såsom ett werkligen
materiellt ämne, ingår och förblifwer uti Järnet, såsom en dess werkeliga
Beståndsdel — —. Hettan såsom ett fint fluidum äger förmåga att kunna
förbinda sig med mer eller mindre Phlogiston. För sådan orsaks skull
kan den också räknas ibland Materialier och tillsatser, wid Smidigt Järns
tillwerkning.»
Utom ett stort antal metoder för tillverkning af smidesjärn ur
tackjärn, såsom Osmundsmide, Vallonsmide, TysJcsmidc, Sulusmide,
Kok-xmide, Engelskt smide m. fl., synes smidbart järn äfven ha framställts
direkt ur malmen genom så kallad Luppsmältning och liännverJcssmide,
bådadera ett slags ganska primitiv härdfärskning. Luppsmältningen
tillgick i sin enklaste form så, att gropar gräfdes i marken och beskickades
i botten med glödande kol, hvarefter malm och kol påfylldes. Processen
hölls sedan i gång genom — som Minman säger — »eldens upwäckande
förmedelst pustar». Metoden synes för Öfrigt ha varit en af de för
utvinning af järn tidigast använda i vårt land; den tycks redan på
200-talet ha varit i bruk.
»Allt det järn — säger vår ofta citerade auktor — som röd varm t
upglödgadt och hastigt afsläkt uti kallt watten, blifwer hårdare än, det
förut warit, kallas stål». Skilnaden mellan järn och stål i öfrigt och
den däraf betingade olika användbarheten voro naturligtvis på denna
tid sedan länge väl kända. För oss gäller det närmast att se, huru
uppkomsten af denna olikhet i egenskaper förklarades. — Stål framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
