Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 15 november 1918 - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall - Undersökningar af den allmänna handelns svartpeppar, hvitpeppar och kryddpeppar. Af Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en inblandning ai arsenik, antimon eller vismut. Meyer åter anser ett
af honom 1780 ur kallbräekt järn isoleradt hvitt ämne — Hyärosidenmi
kalladt — som orsak till denna egenskap hos en del järnsorter. Samma
åsikt omfattas af Torbern Bergman 1781, som länge uppfattade detta
ämne som ett nytt element, Förutnämnde Meyer och Klaproth funno
emellertid att Hydrosiderum eller Wassereisen var en förening af fosfor
och järn, hvilket äfven af Scheele 1785 analytiskt bevisades. Att denna
inblandning af fosfor i järn skulle vålla järnets kallbräckthet, synes
emellertid Rinman ej ha trott på. Han anser, att svaflet, som i stor rnängd
närvarande förorsakar rödbräcka, ger, om det i lagom mängd finnes
in-mängdt, ett normalt, smidbart järn, hvarken röd- eller kallbräekt. Finnes
åter för litet svafvel uppkommer kallbräcka. Om sina experiment
beträffande detta problem säger han: »I anledning af dessa och dylika Rön
är sannolikast att, först hos den till Kallbräcka artade Malmen och
sedan hos det däraf utbragte Järnet, måtte fela något af det naturliga
grundämne, som syra kallas och som med det Phlogistica utgör en art
af fint Swafwel, hwilket lärer wara ett det sega Järnets nödwändiga
Grundstycke».
Vi ha i det föregående tagit del af en på flogistisk bas konsekvent
genomförd systematisering och tolkning af de mest fundamentala
processerna af järnets metallurgi. .Den är resultatet af arbetet hos en man,
där praktisk erfarenhet samlats och sofrats med den urskiljningsförmåga,
som endast en gedigen vetenskaplig skolning kan skänka. Men
Rinman lefde i en tid, som med rätta kan kallas den kemiska forskningens
vårbrytning, och de tankar, som mota oss på bladen af hans Järnet*
historia, bära i mångt och mycket prägeln af denna strid mellan
gammalt och nytt. Hvilket sundt tvifvel på fantasifostret flogistons allmakt
innebär icke hans antagande af »en gröfre Beståndsdel, Blyertsämne eller
Plumbago» i det »Bränbara ämnet» och dess roll vid f ram ställningen
af olika järnsorter, men hur flogistiskt oförfalskad är icke samtidigt hans
förklaring af kallbräckans fenomen. Hur framsynta och idérika äro icke
hans rationellt utförda experiment rörande järnets oxidering — ett
område, hvarpå vi här icke närmare kunnat ingå, — men hur ofta
framskymtar icke samtidigt svårigheten att lösgöra sig från neoflogistikernas
snärjande sofismer.
Undersökningar af den allmänna handelns
svartpeppar, hvitpeppar och kryddpeppar.
Af Harald Huss.
Stockholms Hälsovårdsnämnds botanist.
Följande meddelanden äro en sammanfattning af analysresultat, som
erhållits vid å Stockholms Hälsovårdsnämnds botaniska laboratorium för
några år sedan företagna undersökningar af i allmänna handeln inköpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
