Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 15 november 1918 - Undersökningar af den allmänna handelns svartpeppar, hvitpeppar och kryddpeppar. Af Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kryddan skakas å en sikt med 2 mm. hål bör ej mera än l %
af dess vikt passera hålen. Högre halt af sönderfallen drog, skalpartiklar
m. m. förringar varans utseende och eventuellt äfven dess värde såsom
krydda. Om en högre halt af nämnda föroreningar tillätes, skulle en
tillsats af affall från h vitpepparfabrikationen, pepparskal, lätt kunna
komma att gälla såsom sönderfallen krydda. Då pepparskalens
krydd-värde emellertid i jämförelse med svartpepparns är ringa, bör högre halt
än den ofvan föreslagna ej vara tillåten. Svartpepparskal få icke
tillsättas vare sig svartpeppar eller hvitpeppar. Om denna affallsprodukt
saluföres för att begagnas såsom krydda, bör den försäljas under rätt
beteckning, nämligen svartpepparskal.
En annan i svartpeppar vanlig förorening, härstammande från
moderväxten, äro kvistdelar och delar af fruktställningens centrala parti,
kolf-axeln, hvilka kunna betraktas såsom värdelösa som krydda. Codex
alt-mentarius austriacus godkänner icke en drog, som uppblandats med
kvist- och kolfaxe; delar. ’ Lifsmedelsboken ifråga klassificerar
svartpeppar, som innehåller mera än 4 % däraf, som mindervärdig. Det
synes mig, som om den tillåtna halten af dessa föroreningar mycket väl
kunde sättas afsevärdt lägre, t. ex. vid 2 %. Maximihalten hos den i
Stockholm år 1915 undersökta svartpepparn var 1,45 %. Den
schweiziska lifsmedelsboken upptager inga bestämmelser rörande denna
förorening.
Hvad som ofvan sagts om pepparskalens kryddvärde gäller äfven om
de i en del pepparsorter vanliga, »tomma» pepparkornen. Dessa, hvilka
äro praktiskt taget kärnfria och som igenkännas därpå, att de vid lätt
tryck sönderfalla, kunna såsom förorening jämställas med pepparskalen.
Deras halt af eterisk olja har vid undersökningar, som Härtel och Will1
utfört, befunnits uppgå till endast 1,68—2,14 °/0, under det att »fulla»
svartpepparkorn innehålla 3,5—5,05 %. Halten af piperin hos tomma
pepparkorn var 4,32—6,68 %, hos fulla korn 9,82—11,64 °0. De
tomma kornens smak är till följd af hög halt af cellulosa vedartad och
dessutom på grund af relativt hög halt af hartsämnen och samtidigt låg
halt af eterisk olja och piperin mera lifvande än aromatisk. Härtel och
Will påpeka med anledning häraf nödvändigheten af att svartpeppar före
målningen rensas från tomma korn, så långt teknikens hjälpmedel det
möjliggöra.
Huru hög halt af tomma korn kan man nu anse böra tillåtas uti
svartpeppar? Jag tror det vara lämpligast att vid besvarandet af denna
fråga samtidigt taga hänsyn till de ofvan föreslagna maximihalterna af
kvist- och kolfaxeldelar samt af medels 2 mm. sikt frånskilj bara
föroreningar. Fordringarna å frihet från de två sist nämnda
föroreningsgrupperna kunna ställas afsevärdt högre än beträffande halt af tomma
korn, då de förra äro afsevärdt lättare att aflägsna. Emellertid synes
det mig, som om såväl säljares som köpares intressen skulle tillräckligt
tillgodoses, om man uppställer den fordran å svartpeppar, att den icke
får innehålla mera än 15 % af från moderväxten härstammande för-
1 Ztschr. f. Unters. d. Nalir. u. Gen.m. Bd. 14, 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
