Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 15 november 1918 - Undersökningar af den allmänna handelns svartpeppar, hvitpeppar och kryddpeppar. Af Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro i detta prof öfverdragna med ett gulgrått pulverlager. Genom
kemisk undersökning konstaterades att detta öfverdrag innehöll riklig
mängd kalk och kolsyra, hvilket kan anses tyda på att drogen å
produktionsorten (antagligen Penang) gjorts tyngre genom behandling med
kalkmjölk.
Hvitpepparns 100-korns-vikt var lägst 3,88 gram, högst 5,50 gram.
100-cm3-vikten växlade mellan 58 gram och 62,8 gram.
Halten af å vatten flytande korn varierade mellan 161 och 1.
För 10 öre erhölls lägst 19 gram, högst 51 gram h vitpeppar, hvars
pris å 100 gram sålunda i det ena fallet uppgick till 52,6 öre, i det
andra till 19,6 öre. Någon skillnad i kvalitetshänseende mellan den
billigaste och den dyraste hvitpepparn observerades icke.
Detaljhandelns hvitpeppar skall utgöras af de mogna frukterna af
Piper nic/rum, å hvilka den yttre delen af fruktskalet aflägsnats, eller
ock af skalad, väl utvecklad svartpeppar. Öfriga fordringar å
hvitpeppar öfverensstämma med dem som angifvits för s vart peppar. Bland
främmande tillsatser, som icke böra förekomma hos hvitpeppar, kunna
nämnas kolsyrad kalk (behandling med kal k va 11 en), lera.
Beträffande h vitpepparns halt af medels 2 mm. sikt frånskilj bara
föroreningar bör följande tilläggas. De skalpartiklar, som vanligen
anträffas uti hel hvitpeppar, utgöras i hufvudsak af fruktlagrets innersta
celllager jämte vidhängande fröskal, ha mycket ringa tjocklek och äro
därför synnerligen lätta. T. o. m. så små mängder som 0,1—0,2 % af
denna förorening ger drogen ett mindre tilltalande utseende. Det kunde
därför tyckas, att det vore riktigast att sätta maximigränsen för här
ifrågavarande förorening (medels 2 mm. sikt frånskilj bara delar) lägre
än hvad som skett för svartpeppar. Då emellertid äfven hvitpeppar
understundom kan innehålla svartpepparskal som tillfällig förorening, torde
någon skillnad i här ifrågavarande afseende ej böra göras mellan
hvit-och svartpeppar.
Framställningssättet för hvitpeppar (uppmjukning af de torkade, mogna
pepparfrukterna i vatten, och skalning af dessa eller ock skalning af
svartpeppar) gör, att den fordran kan ställas på drogen, att den skall
vara nästan fri från tomma korn, kvist- och kolfaxeldelar.
Liksom svartpeppars kvalitet kan bedömas medels bestämning av
100-korns-vikt, 100 criL,-vikt och halt af å vatten flytande korn, lämna
undersökningar af dessa faktorer hos hvitpeppar mer eller mindre goda
hållpunkter vid bedömandet af denna krydda.
Hvitpeppar, beredd af uteslutande mogna frukter, har naturligtvis en
hög 100-korns vikt. Ju högre halt af omogna pepparkorn varan har,
desto lägre är denna faktor. I ett och samma prof kunna ju de enstaka
kornen visa mycket stora skillnader i vikt. Hartwich? uppger, att
kornvikten hos ett pepparprof växlade mellan 0,007 och 0,089 gram. Trots
detta lämnar medeltalet af 4 bestämningar af 100-korns-vikten
användbara upplysningar om h vitpepparns kvalitet.
lHartwich (i Handbuch der Nahrungsmitteluiitersuehimg BdII) undersökte Penang
hvitpeppar och fann, att 16 % flöto å vatten.
- 1. c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
