Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 15 juli 1919 - Kaliproblemet i Nordamerikas Förenta Stater. Af Hj. Anderson-Tesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
för nödvändig kalk, öfverförande af svafvelsyran i den jämförelsevis
värdelösa gipsen och slutligen svårigheten att frånskilja både
kaliumsulfat och aluminiumoxid gifva likväl denna metod ett tvifvelaktigt värde,
och hittills torde den ej ha kommit till användning i större
utsträckning för framställning af kali ur Alunit.
Den fjärde metoden består i en första kalcinering af Aluniten för att
afdrifva svafveloxiderna och vattnet. Temperaturen höjes därefter till
mellan 1,100 och 1,600° C, hvarvid kaliumsulfatet förflyktigar och på
lämpligt sätt uppsamlas. En koltillsats underlättar detta förflyktigande
och föranleder, att denna äger rum vid lägre temperatur.
Vid tillvaratagandet af kali som biprodukt vid masugnar och
cementfabriker användes en kalktillsats för att öfverföra kali’t i kalkhaltiga
silikat till oxid, i hvilken form den afdrifves. Återstoden innehåller
slagg med sammansättning och egenskaper af hydrauliskt cement, en
lättsåld produkt. Då denna förflyktningsmetod är användbar för renare
alunitmineral, anses den olämplig att använda vid afverkning af alunit
med högre kiselhalt, där den skulle medföra en säker kaliförlust. Den
föreslagna tillsatsen af kol eller koks till massan bidrager att minska
värdet af återstoden, aluminiumoxiden.
För att undvika svårigheterna vid en fullständig extraktion ur den
till hög temperatur upphettade aluniten och äfven för att erhålla
aluminiumoxiden i en ren, för metallframställning lämplig form, har man
föreslagit en femte metod. Första operationerna äro de samma som
vid förut nämnda metoden för alunberedning. Mineralet upphettas först
vid en relativt låg temperatur, 500—550° C, tillräcklig för att
sönderdela detsamma i aluminiumoxid och kaliumaluminiumsulfat. Detta
senare, som är lättlösligan än kaliumsulfatet, utlakas med vatten, och
alun utkristalliseras ur lösningen. Denna upphettas till sönderdelning
i aluminiumoxid och kaliumsulfat, som utlakas. Svafveloxiden och
-tri-oxiden, som utvecklas vid sönderdelningen af alunen, inledas i en
uppslamning af den först erhållna aluminiumoxiden och bildar
aluminiumsulfat och -sulfit. Salterna i lösningen befrias genom filtrering från
olösliga återstoder och säljas antingen direkt i lösning som »precipitants»
eller betningsmedel; eller afdunstas denna till torrhet och upphettas för
beredning af aluminiumoxid. (Patentansökan härå inlämnad af
Cancer on).
Den sjette metoden för behandling af Alunit har till mål att afskilja
kali som sulfat och kvarlämna aluminium som fluorid i en för
framställning af aluminiummetall lämplig form. Svafvelsyran tillvaratages
ej. Alunit och flusspat eller annan lämplig fluorid pulvriseras och
blandas noggrannt samt upphettas till en sådan temperatur, att
fluorvätesyra från fluoriden frigöres genom svafvelsyra eller svafveltrioxid ur
aluniten. Aluminiumoxiden öfverföres härigenom till aluminiumfluorid
och kalit kvarstannar som sulfat, som utlakas ur massan under det
aluminiumfluoriden stannar kvar. Denna massa innehåller äfven
kalciumsulfat som nödvändiggör ändring af den vanliga standardmetoden för
elektrolytiskt utvinnande af aluminium. [Paul J. Fox patentansökan).
Temperaturen, till hvilken Aluniten vid dessa olika metoder upp vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
