Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 16 oktober 1919 - Om reaktionsförmåga i fast aggregationstillstånd. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Vid 250° hade guldet trängt upp i blyet till en höjd af 0,7 cm. Samma
höjd ernåddes vid 18° först efter 4 år. Han beräknade vidare, att
diffusionen vid blyets smältpunkt är 365 000 gånger hastigare än vid 18°,
förutsatt att intet extra tryck utöfvas.
Det ligger nära till hands att söka öka diffusionen mellan två fasta
ämnen genom att pressa de båda kropparnes väl polerade kontaktytor
mot hvarandra. Då de af Spring enligt denna metod företagna arbetena
och den därpå följande kritiken är af stort intresse, skola vi uppehålla
oss en smula därvid. I en. rad afhandlingar, huvudsakligen publicerade
under slutet af 1880- och 1890-talet, framlägger Spring sina resultat.1
Dessa ha erhållits med en häfstångspress, tillåtande tryck intill 10 000
atmosfärer. Han undersökte först de tryck, hvilka erfordrades för att
omvandla ett stort antal pulverformiga, organiska och oorganiska ämnen
till homogena stycken. Som exempel må, trots att det här ej är fråga
om någon egentlig diffusion, utan endast ett bringande af förut skilda
molekyler inom hvarandras attraktionssfär, anföras, att de flesta organiska
och oorganiska kroppar härtill erfordra ett tryck af c:a 5 000
atmosfärer. Vid pressning af olika ämnen är resultatet enligt Spring i högsta
grad beroende af, om ämnena i fråga kunna bilda bland kristaller eller
fasta lösningar. Under det att sålunda stafvar af silfverklorid och
kopparsulfat ej genom tryck upp till 10 000 atmosfärer kunde
sammansvetsas, voro redan förhållandevis låga tryck tillräckliga för
åstadkommande af en zon af biandkristall eller fast lösning vid pressning af
silfverklorid och silfverbromid. Däremot erhölls ingen diffusionszon vid
pressning af zink- och blystafvar, emedan dessa metaller ej i fast
tillstånd kunna existera tillsamman som homogen fas. Däremot trodde
sig Spring erhålla brons, messing, Woods-metall m. fi. andra
legeringar genom pressning af de ingående komponenterna i pulverform.
Tammann och Masing2 ha underkastat dessa uppgifter om erhållna
me-tallegeringar en noggrann mikroskopisk och termisk granskning, hvars
resultat är af stort intresse. De ha delat upp sitt undersökningsmaterial
i tre grupper:
1) Metaller, som ej ge vare sig föreningar eller blandkristaller. Ex.
Zn + Cd.
2) Metaller, som ge föreningar men ej biandkristaller. Ex. Zn + Mg.
3) Metaller, som ge biandkristaller med eller utan föreningar. Ex.
Cu + Sn och Cu + Zn.
Flere exponenter för dylika system ha undersökts vid c:a 5 000
atmosfärers tryck. Grupp 1 förhåller sig termiskt på ungefär samma sätt
som ett genom smältning och stelning erhållet eutektikum, d. v. s.
smälter vid en temperatur lägre än den mest lättsmälta metallens smältpunkt.
En mikroskopisk undersökning visar dock, att den typiska
eutektikum-strukturen fullständigt saknas för det pressade pulvret. Den termiska
analysen, d. v. s. studiet af de upptagna upphettnings- och
afkylningskurvorna visa i grupp 2 och 3 ingenting, emedan ju därvid föreningar
bildas under upphettningen, om de ej uppkommit förut. En mikroskopisk
analys visar emellertid, att de olika kornen i det pressade preparatet äro
omgifna af en smal rand af den bildade föreningen. Denna har således
1 Z. phys. Chem.
2 Z anorg. chem. 62, 265.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
