Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 16 Januari 1920 - Pröfning af Bömers smältpunktsdifferensmetod för fettundersökning. Af Thure Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnats en väg att på ett tillförlitligt sätt skilja mellan olika slag af
animaliskt fett. Det var närmast de resultat, till hvilka Kreis och
Hafner kommit (1904) vid sina undersökningar af nöt- och fårtalg, som
föranledde Bömer att sysselsätta sig med det antydda spörsmålet.
Af Bömers arbeten framgår bland annat, att i nöt- och fårtalg före-
komma följande glycerider af mättade fettsyror: tristearin (endast c:a 1,5
resp. c:a 3 2), 8-palmitodistearin och stearodipalmitin samt i svinfett: u-
palmitodistearin och stearodipalmitin, men icke tristearin. Nämnda olika
glycerider, erhållna genom kristallisation ur en eterlösning af fettet, visa
dels skilda smältpunkter, dels olikheter i differenserna mellan dessa smält-
punkter och de ingående fettsyrornas smältpunkter. Beträffande lös-
ligheten i eter är tristearin (i talg) mest svårlösligt, därnäst kommer
a-palmitodistearin (i svinfett). Talgens -palmitodistearin har ungefär
3,5 gånger så stor löslighet i eter som svinfettets a-palmitodistearin.
Den förra glyceridens smältpunkt ligger vid 63,3”, de ur densamma
framställda fettsyrornas vid 63,2”. Den senare glyceridens smältpunkt
ligger vid 68,5”, fettsyrornas vid 63,3”. »Smältpunktsdifferenserna» ut-
göra sålunda hos a-p. d. st. (i svinfett) 5,2”, hos 8-p. d. st. (i talg) en-
dast 0,17. På olikheten i dessa smältpunktsdifferenser grundar sig den
ifrågavarande metoden.
Vid. metodens tillämpning gäller det att genom kristallisation ur eter
(eller annat lösningsmedel t. ex. aceton) utvinna glycerider med lämp-
ligt hög smältpunkt, att ur en del däraf isolera fettsyrorna samt att be-
stämma såväl glyceridernas som de i dessa ingående fettsyrornas smält-
punkt. Som lämpligt hög smältpunktsintervall för glyceriderna har Bö-
mer utvalt 61—65? C. Vid försök med svinfett (16 prof) och talg fann
Bömer, att smältpunktsdifferenserna inom nämnda smältpunktsintervall
utgjorde: hos svinfett 4,6—7,7”, hos talg 0,3—1,4”. På grund häraf och
sina undersökningar öfver rena glycerider har Bömer tillsvidare uppställt
vissa gränstal för smältpunktsdifferenserna vid svinfett, hvilka gränser
äro mycket försiktigt valda, nämligen 1,5? lägre än de funna lägsta
smältpunktsdifferenserna. De föreslagna gränstalen äro:
vid glyceridsmältpunkt (sg) ...... GL BaT NODE: NOR 00
en smältpunktsdifferens (d)..... 04004 BÖRD BN TR
Siffrorna betyda sålunda, att, om vid någon af ofvanstående glycerid-
smältpunkter smp-differensen vid ett visst svinfettsprof är lägre än det
motsvarande gränstalet, ifrågavarande prof är uppblandadt med talg (el-
ler härdadt fett, hvarom mera här nedan).
Det må här äfven nämnas, att ett svinfettprof oberoende af smp-diffe-
rensen kan förklaras vara uppblandadt med talg, om vid kristallisation
ur eter erhålles en glyceridblandning, som smälter vid högre temperatur
än 69,5”. Detta grundar sig på, att svinfettets mest svårsmälta glyce-
! Då de två glyceriderna äro isomera, böra de ur den ena eller den andra gly-
ceriden framställda fettsyrorna teoretiskt hafva samma smältpunkt.
? Beträffande glyceridblandningar med en smp mellan 60 och 61? eller öfver
65” torde enligt Bömer gränstalen 5,0 resp 3,0” kunna läggas till grund (Jfr Z. U. N.
1913, 26, 605).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
