Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 16 Februari 1920 - Petroleum och stenkol. II. Af Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Färg | Glans Lösliga i Ursprung
ringa eller |bensol, koltetra-| Naturasfalt
Asfaltener
brunsvart | ingen klorid, kolsvafla bergolja.
| | lGrahamit och en
2 ik SA får å | kolsvafla, kall | FAR
Karbener | svart | som stenkolens koltetniklorid del andra natur-
| asfalter.
3 SA : n - Albertit
Karboider djupsvart hög IBentheimastfalt
vätehalt än stenkol. Asfaltenerna uppträda ej uteslutande som färdig-
bildade i naturlig asfalt utan kunna äfven framställas genom inblåsning
af luft i varm bergolja; de äro då att uppfatta som omvandlingsprodukter
af bergolja.
En viktig likhet mellan ifrågavarande tre grupper af bergoljederivat
och stenkol framträder i förhållandet till svafvelsyra. De pulveriserade
ämnena bilda alla härmed gråsvarta additionsprodukter under själfupp-
värmning. Kokande vatten eller utspädd saltsyra afspaltar åter svafvel-
syra ur dessa föreningar, hvilkas svafvelhalt växlar allt efter behandlings-
sättet. Med kall vanlig syra är den 2,5—5 25, med rykande syra 7—
10 &. Stenkol intar med hänsyn till dessa siffror en mellanställning.
Svafvelsyreprodukterna af asfaltener och karbener lösa sig i pyridin, de
af karboider och stenkol däremot icke. Kokande vatten och utspädd
saltsyra afspalta åter svafvelsyran ur dessa föreningar, men lut i allmänhet
icke. Endast ur karboidernas och kolens högsta additionsprodukter af-
skiljer konc. kalilut en större del af syran.
Klorsulfonsyra reagerar kraftigt redan i köld och ger klorfria produkter.
Rykande salpetersyra ger mörkbruna dinitroförenvingar med såväl asfalt-
ämnena som kol. Nitroföreningarna äro lösliga i aceton och lösas lätt
af kall svafvelsyra; hälles produkten i vatten, så afskiljes en svart svafvelsyre-
förening. Med alkoholiskt kali ge nitroföreningarna alkalisalter af isonitroso-
föreningar, och pyridin isomeriserar i samma riktning.
Marcusson drager af sina försök följande slutsatser beträffande stenkols
byggnad. Förhållandet till salpetersyra visar, att fritt kol ej finnes när-
varande, utan fastmer cykliska kolföreningar. Hvad syret beträffar, så
finnes det hvarken som aldehydsyre, karboxyl eller fenolhydroxyl, och
med undantag af en försvinnande bråkdel ej heller som alkoholhydroxyl.
Kolen kunna nämligen ej förtvålas, lika litet som deras svafvelsyrederivat,
och sulfurylklorid inverkar ej ens i kokhetta. . Då återstår blott antagandet
att syret befinner sig i ringbildningar af furan- eller pyronringens art.
En omständighet, som direkt talar härför, är additionsförmågan gentemot
svafvelsyra, eftersom syret i syrehaltiga ringar gärna binder svafvelsyra
och andra syror till oxoniumsalter. I vanlig mening omättade ämnen kan
kolet icke innehålla i nämnvärd grad, eftersom det icke förstöres af
rykande svafvel- och salpetersyra. Då vidare stenkol själft icke ger några
i vatten lösliga sulfonsyror, under det att genom hettan aromatiserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
