Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 16 April 1920 - Extraktion af sulfitlut med eter och benzol. Af Bror Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
ningsförmåga vid laktonringens uppspjälkning, oxisyrans fällbarhet af
ättiksyra m. m. kan man våga antaga: att guajakolkärnor förefinnas, att
åtminstone någon asymmetrisk kolatom ingår i laktonringen samt att
karboxylgruppen ej sitter vid någon fenylkärna. Dessa förhållanden leda
otvunget till antagandet af sulfitlutslaktonen som inre esteranhydrid till
en diguajakol-tetrametylén-karbinolkarbonsyra af konstitutionen
ÖH;0-= 7 |
HÖ TK )—CH-—CH. CH,OH
HOT )—CH-—OH : COOH
CH,.O SR
eller
CH30 4
HO OH ESO SCR LO0H
| OCH,
HOCOSCH-— CH OH
Substituenternas platser vid fenylkärnorna ha valts med hänsyn till
den utomordentligt allmänna förekomsten af syreatomer och sidokedja i
denna ställning i växtprodukter, och i detta sammanhang kan påpekas,
att man i truxillsyrorna som difenyltetrametyléndikarbonsyror har exempel
på växtsubstanser med samma kolskelett som de här föreslagna.
De uppställda formlerna vinna ytterligare i sannolikhet, om man be-
tänker, att ofta tetrametylénderivat kunna bildas genom polymerisering
af etylénföreningar (t. ex. truxillsyrorna ur kanelsyrorna m. fl.), samt att
derivat af allyloxibenzol (t. ex koniferylalkohol m. fl.) ofta förekomma i
växter. Otänkbart är det för öfrigt ej, att de i inledningen nämnda, af
Klason och Fagerlind ur trä extraherade och ett af de af Klason genom
frivillig polymerisering och oxidation af koniferylalkohol erhållna prepa-
raten äro ej fullt rena, resp. i senare fallet på grund af uppkomstsättet
inaktiva, »sulfitlutslaktoner», och med hänsyn till den öfverensstämmelse
ej blott i fråga om elementarsammansättningen utan äfven beträffande de
flesta kända kemiska egenskaper, som råder mellan sulfitlutslaktonen och
ligninet, synes det rimligt taga i öfvervägande, om ej också ligninet
skulle kunna uppfattas som ett derivat af difenyltetrametylén. På grund
af de ofvan föreslagna formlernas hypotetiska karaktär skall jag dock ej
vidare ingå härpå, utan härmed har jag endast velat antyda, hvilken
teoretisk utgångspunkt jag valt för mina arbeten med ligninet.
Stockholm, Tekniska Högskolans organisk-kemiska laboratorium.
1 Enligt E. Öman, chem. Zentralbl. 1919, IV, s. 149, koppla också sulfitluts-
sulfonsyrorna med diazosalter under bildning af ljusröda till mörkbruna azofärg-
ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
