Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 16 Maj 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
vida att föredraga. När nu kolgrufvearbetarna fått klart för sig att deras
arbete hittills onekligen underbetalts, komma de säkerligen icke att gifva
efter i sina lönepretentioner. Vi få därför vara beredda på högt kolpris
för framtiden, äfven av den anledningen att vi nog aldrig få ner frakt-
satserna till de gamla. Ett kolpris af 10—11 shillings per ton fritt i
svensk hamn kommer ej mera åter, ej ens periodens 1911—19153 medelpris
af 19—20 kr. Öfveringeniör Ragnar Blomquist har i en artikel i Svensk
Tidskrift 1919, nr 5—6, undersökt spörsmålet om kolpriset för framti-
den och kommit till resultatet att vi för de närmaste åren böra räkna
med 75—85 kr. per ton, visserligen ungefär hälften af det nuvarande,
men 4—5 gånger det förutvarande. Hvad ett sådant pris betyder för
våra näringars konkurrensförmåga, för vår export och försörjning behöf-
ver här ej omordas.
Af tabell 1 framgår att, trots det billiga kolpriset sedan 1861 med un-
dantag af de fyra sista åren, kolimporten kostat oss mer än 3 milliarder
kronor. Att denna enorma summa synnerligt menligt inverkat på vår
kapitalbildning framgår bäst af att Sveriges hela nationalförmögenhet
omkring år 1908 med afdrag för skulder uppskattades till i rundt tal
14 milliarder kronor, däraf industriell egendom till 1,914 millioner kro-
nor, således den senare ej fullt ?/; af hvad vi under de 59 sista åren
gifvit ut för stenkolsbränsle. De länder, som äga denna naturrikedom,
äro att lyckönska. Men å andra sidan böra vi ej sörja öfver denna
utgift, eftersom stenkolsimporten varit en af de faktorer, som skapat en
stor del af dessa 1,914 mill. kronor i nationalförmögenhet. Men att vi
blifva bstänksamma för framtiden, när vi se siffrorna i tabellen för åren
1916—1919, är ej underligt, då större delen af vår industri är byggd
på stenkol. För mindre än hälften i ton af stenkol och koks 1919 mot
1916 hafva vi fått betala ungefär den dubbla summan och för 56 & af
medelimporten för 1911—1915 nära den femdubbla summan mot då.
Äfven med ett medelpris af 75 kr pr ton för stenkol och koks och med
en normal import af c:a 6 mill. ton få vi punga ut med 450 mill. kr
årligen. De i utländsk sjöfart gående fartygens kolbehov fylles dessutom
till mycket stor del i främmande kolstationer och ingår icke i siffrorna
i tabellen. Enligt K. K. hade härigenom 803,400 ton i medeltal för
åren 1913—1916 undandragit sig statistik. En sådan utgift kan omöj-
ligen fortgå utan att hela vår nationalförmögenhet hotas att försvinna.
Visserligen är det sannt att förhöjdt pris på t. ex. trämassa m. fl. ar-
tiklar har inträdt, hvilket något kompenserar den ökade utgiften för
stenkol, men trämassan har stigit blott tre gånger i pris, medan sten-
kolspriset ungefär tiodubblats.
Hvad hafva vi nu att sätta i stället för det importerade bränslet för
så vidt detta af rent tekniska skäl låter sig göra?
I första rummet en bättre ekonomisering med bränslet, det må vara
importeradt eller icke. Häremot har mycket syndats och en stor bespa-
ring kan säkert åstadkommas, huru stor torde icke kunna sägas, i alla
händelser blott en bråkdel af bränslekonsumtionen, måhända 10—20 >.
Träbränslet uppgick år 1913, således ett normalt år, enligt K. K. till
37,3 mill. m? löst mått, motsvarande-5 609 030 ton stenkol. Med af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
