Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 16 Maj 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
drag för träaffall och sågspån samt af kastved och träaffall för träkols-
tillverkning återstår en förbrukning af 20,5 mill. m3. En ytterligare
lika stor mängd ved skulle kunna ersätta c:a 3 mill. ton stenkol,
således ungefär hälften af det normala behofvet af stenkol och koks,
men en sådan årskvantitet trä utöfver den nuvarande afverkningen
kan ej åstadkommas, utan att ruinera våra skogar. Nu är det vis-
serligen sannt att ännu genom gallring af skog på sina ställen växtlig-
heten skulle befordras och vinnandet af träbränsle där vara till skogens
nytta, men ett sådant förhållande räcker ej länge. Vidare är det riktigt
att en mängd skogsaffall förfares i skogarna, enligt uppgift 25 2 af
afverkningen i Norrbottens län, 15 2 i det öfriga Norrland och Dalarna
samt 52 i det sydligare Sverige; men för att kunna uppsamla det
erfordras mycket bättre och billigara kommunikationer än de nuvarande
samt billig arbetskraft. Denna senare blir allt dyrare, och det är knap-
past troligt att efter 8:timmars dagens införande den åter blir så billig
att uppsamling annat än å vissa mycket begränsade områden blir eko-
nomiskt möjlig. Detsamma torde också gälla för stubbrytning. Härtill
kommer att det icke är nog med att få bränslet in på fabriksgården,
det måste också in i ångpannan. Stenkolet stjälpes i kolfickan eller i
stokerns matareapparat, hvilket ej kan ske med ved utan gärskildt arbete
för densammas finfördelning. Behöfves det exempelvis 4 kolskjutare,
blir det 10 man för intransport af samma antal kalorier i ved. Arbets-
kraften blir per bränsleenhet ved så dyr att den motväger ett eventuellt
billigare kaloripris i densamma på fabriksgården. Någon större och be-
ståndande användning af träbränsle i stället för kol torde därför ej
kunna väntas, och de industriella verk i städerna, som användt träbränsle
i större skala, torde ej hafva någon gynnsam erfarenhet att därom med-
dela. Någon mycket större inhemsk bränsleförsörjning med trä än hvad
vi hade före kriget torde vi därför i längden ej kunna räkna med.
Så hafva vi vattenfallen, hvilka kunna blifva oss till hjälp mot bräns-
leimport i större utsträckning än hvad nu är fallet,
Öfverflödskraft från dem under vissa tider af dygnet eller året skulle
kunna tagas till vara för värmealstring i t. ex. elektriska ångpannor,
men någon regelbunden tillförsel från vattenfallen av värme, som kan
användas för en jämn industriell drift, torde ej blifva lätt att ernå, annat
än i undantagsfall, äfven med användande af vaporaccumulatorer.
Vattenfallens totala utbyggnadseffekt angifves i Kommerskollegii special-
undersökning öfver Sveriges monterade vattenkraft (1919), beräknad i
oreglerade vattendrag, till 6,205,000 turbinhästkrafter och 9-månaders
effekten däraf till 4,432,000 hkr, däraf utbyggnadsvärdig 3,512,000 hkr.
Enligt industristatistiken för 1917 var i primärmotorer taget i anspråk
953,797 vattenhkr samtidigt som med ånga, olja eller gas åstadkoms
513,374 hkr. Men sedan 1917 har utbyggnad ytterligare ägt rum eller
är under utförande, så att vid 1919 års slut summan monterad vatten-
kraft, inclusive mindre anläggningar, som ej upptagas i statistiken, blir
1,375,000 hkr. Genom bättre regleringar kan effekten ökas med ett
betydligt belopp, som jag dock icke kan angifva. I första rummet skulle
som sagts värmekraften ersättas med vattenkraft. Elektrifieringen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
