Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 16 Maj 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
våra järnvägar erfordra 362,000 hkr enligt byråchefen Ofverholm i järn-
vägsstyrelsen. Vi finge alltså kvar i rundt tal 1,260,000 hkr till ytter-
ligare elektrifiering af industri och jordbruk för drifkraft och belysning,
elektro-kemisk industri, elektrisk järntillverkning samt elektrotermi oaf-
sedt det betydliga belopp, som kan vinnas genom regleringar. När man
nu känner hvilka stora mängder lysoljor, som ännu användas här i landet,
upp till 100,000 ton om året, så är det lätt insedt att endast belys-
ningens elektrifiering drager stora kraftbelopp. Den elektriska järntill-
verkningen fullt genomförd skulle taga 300,000 hkr.
Huru mycket stenkol, som skulle sparas genom användandet af 1 hkrår
för värmealstring, är ej lätt att säga, ehuru man vet att 1 sekundhäst-
kraft ger i rundt tal !/; kalori och alltså per år om 365 dygn 5,256,000
kalorier. Under antagande af att 90 2 däraf kunde tillvaratagas fås
4,730,000 kal., och om ur 1 kg stenkol kan i rundt tal utnyttjas 5.000
kal., så motsvarar 1 hkrår ej mer än 940 kg stenkol och 1 mill. hkrår
alltså blott 940000 ton stenkol eller sjättedelen af vårt behof, koks
frånsedd. Enligt hvad en sakkunnig på området meddelat mig skulle
ensamt Stockholms stad för elektrisk uppvärmning som ersättning för
allt annat bränsle taga i anspråk i rundt tal 1 mill. hkr. Denna min
beräkning lider ju emellertid af det felet att den förutsätter att det elek-
triska värmet (resp. energien) kunde magasineras och liksom vanligt
bränsle användas under den tid af dygnet eller året, då det bäst behöfvdes.
Den icke ovanliga föreställningen att våra vattenfall helt och hållet
skulle hjälpa oss från behofvet af bränsle är således oriktig. I stället
behöfva vi anlita bränslekraft för utjämning af den hydroelektriska kraf-
ten för att få största gagn af den. Det blir våra bränsletillgångar i
torfmossar eller skifferberg, som komma att komplettera vattenfallen,
liksom dessa i någon mån kunna gifva oss värme. I framtiden få vi
nog också taga vindkraft till vår hjälp.
Det var emellertid en olycklig politik, som under åren före kriget lade
hinder i vägen för vattenkraftens snabba utbyggande, hvilket vi nu få
betala i form af en onödigt stor import af kol och brännoljor. Vatten-
kraften med ett kolpris af 75 kr per ton torde nu spara oss åtminstone
100 millioner kronor om året, äfven om man kommer ihåg att » ungefär
hälften af kostnaden för vattenenergien torde utgöra ränta på anlägg-
ningskapital och sålunda i stort sedt går till utlandet». Utbyggandet af
våra vattenfall säges af ingeniör Rossander vara ekonomiskt motiveradt
med ett kolpris af 75 kr per ton f. n. Vi böra i alla händelser, för
att citera kommerserådet JFnström, »spara på bränslet och slösa med
vattenkraften».
Under trycket af högt stenkolspris i hela världen och stora arbetslöner
har det flytande bränslet funnit allt större användning. Efter effekt och
’med hänsyn till minskadt arbete vid användningen har under sista tiden
detta ställt sig billigare än kol, men det är naturligt att säljarna komma
att öka priset därhän att med alla fördelar inberäknade mineraloljorna,
hvaraf vi inga tillgångar äga, snart nog komma att blifva lika dyra i
användningen som kol, det är rent af en naturlag. Stenkolspriset torde
därför fortfarande blifva det grundläggande för allt bränslepris. Härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
