Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 16 Juni 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
af 2,500 till 4,000 man. Skulle man ej kunna ordna upptagningen av
torfven och fabrikationen för öfrigt så att detta antal nedbringas för
samma produktion och få den kontinuerlig? Eljest får man, om man
vill söka ernå en ökning i produktionen till omkring det 100-fal-
diga av det nuvarande, hvilket skulle motsvara vår nödvändiga kolim-
port, också öka arbetarnas antal lika mycket, d. v. s. till öfver 200,000
man, hvilket jag tror vara omöjligt särskildt så länge arbetet utgör ett
säsongarbete. Det ligger därför synnerligen stor vikt på att, som före-
dragshållaren framhöll, söka få fram en kontinuerlig fabrikation så att
man kan drifva densamma med så litet arbetarantal som möjligt.
Jag skall dessutom be att få tillägga följande med anledning af hvad en
föregånde talare yttrade. Jag har varit i tillfälle att besöka såväl de svenska
kolgrufvorna som kolgrufvor i andra länder och jag vill framhålla att det
förefinnes en betydande skillnad dem emellan. I de svenska försiggår ar-
betet i det stora hela icke på avsevärdt djup, temperaturen är ej så hög,
att den vållar svårigheter attarbeta. I utlandet däremot uppgår tempe-
raturen i kolgrufvorna ofta till 38 å 40”, och däri få arbetarna arbeta
hela dagen. Dessutom ligger vårt kol på ett helt annat sätt än t.ex. i
de schlesiska grufvorna, där kolet förekommer i stora orter eller bollar
och fara för ras ständigt föreligger, eller i de Westfaliska grufvorna,
där explosiv gas utvecklas, hvilken gör arbetet synnerligen farligt.
Jag tror därför att vi ej få fullt jämföra arbetsförhållandena i de
stora utländska gruffälten med våra och att det är felaktigt och olämp-
ligt att framhålla hela grufarbetet såsom mycket svårt. Det torde ej
vara svårare än i våra järngrufvor.
Advokaten G. Alexandersson: Jag skall i egenskap af ledamot i Torf-
kommittéen söka skingra de farhågor, som en af mina kolleger tycks
hafva ingifvit ingeniör Larson om resultatet af kommitténs arbete. Det
föreligger icke, som han sade, någon metertjock lunta. Kommittéens ar-
bete är i det närmaste afslutadt, men jag kan ej på förhand meddela allt
om de resultat till hvilka vi kommit. Men så mycket kan sägas, att
lika litet som de, hvilka fingo i uppdrag att ingå i kommittéen, hoppa-
des att genom dess arbete slutgiltigt lösa landets torffråga, lika litet ha
vi gjort det. Resultatet kan i stort sedt sägas vara negativt, men äfven
ett sådant kan hafva stort ekonomiskt värde för landet. Enligt min
uppfattning, det är endast den jag anför, kan tillverkningen af torfbränsle
med nuvarande metoder aldrig på verksamt sätt bidraga till lösandet af
landets bränslefråga. En af de viktigaste orsakerna därtill är arbetare-
frågan. Svårigheten att få arbetare beror väsentligen på att arbetet är
ett säsongarbete. Man är hänvisad till lösa arbetare. Redan vid en ar-
betsstyrka af 2,000 å 3,000 man förefinnes det svårigheter att få den
fulltalig, hvarförutom arbetskostnaderna äro enormt stegrade. En annan
svårighet är beroendet af väderleken. Under 1918, som i afseende å
nederbörden var ett rekordår för de senaste 60 åren, blef nära nog hälf-
ten af den saluförda produktionen så vattenhaltig, att den knappt kunde
karakteriseras som bränsle. Detta i sin tur alstrade misstro till torf-
bränslet. En annan svårighet, som det gäller att öfvervinna, är slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
