Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Augusti 1920 - Grunddragen af den praktiska färglärans historia f. o. m. Newton t. o. m. Ostwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ögat ej längre kan uppfånga ett yttre färgintryck eller å andra sidan
då ljusstyrkan är så stark, att det blir bländadt. Ingår däremot verk-
ligen svart i den gula färgen så uppstår ett helt annat färgintryck, det
vi kalla olivgrönt. Olivgrönt kan under normala förhållanden (homo-
gen ljusatmosfär) aldrig erhållas af gult genom försvagad ljusstyrka, utan
har antingen uppstått genom direkt tillsats af svart eller ock är svart
redan inneboende i själfva färgsubstansen genom dennes särskilda ljus-
absorptionsförhållande. Likartadt är förhållandet vid hela raden af de
så viktiga bruna färgerna, som uppstå af orange eller rödt genom in-
blandning af svart.
Orsaken till Helmholtz misstag i denna sak ligger däri att han ej be-
aktat den skillnad som förefinnes mellan hvad "Ostwald! kallar: »bezoge-
nen und unbezogenen Farben» och som på svenska kan återges med
beroende och oberoende färger. Beroende är en färg, då vår uppfattning
af densamma bestämmes af belysningens, af oss kända natur. Detta är
nästan undantagslöst fallet med de färger som omgifva oss. Oberoende
är åter en färg, då vi icke hafva någon uppfattning om belysningens
natur, antingen emedan denna är oss obekant, eller vi sakna tillfälle att
bilda oss en uppfattning om densamma. Detta är vanligen fallet vid
de färger vi se i optiska instrument, hvars ändamål ofta endast kan upp-
nås genom utestängande af allt främmande ljus. En oberoende färg kan
aldrig hafva svart som ingående. element, ty den psykologiska uppfatt-
ningen svart förutsätter ett relationsförhållande, som där saknas. Därför
kan en oberoende färg ej vara t. ex. olivgrön eller brun och icke
heller grå.
Den framstående fysiologen Ewald Hering hade till skillnad från Helm-
holtz fullt klart för sig att svart kan ingå som själfständigt element i en
färgförnimmelse.? I sitt 1905—1911 utgifna arbete, »Die Lehre von Licht-
sehen> säger han, att i hvarje färg ingår utom kfärg i allmänhet två andra
förnimmelser, nämligen »eine gewisse Weisslichkeit und eine Schwärzlich-
keit>. Genom dessa blir kfärgen hvad Hering träffande kallar >» maskerad».
Placerar man enl. Hering i hörnen af en liksidig triangel respektive kfärg,
svart och hvitt, så ligga efter hvar sida blandfärger af två komponenter och
i triangelfältet sådana färger hvari alla tre komponenterna ingå. Hering
visar äfven hur man genom en enkel geometrisk konstruktion kan finna
maskeringsgraden för hvarje punkt inom triangeln. Färgernas kvalitativa
sammansättning har Hering fullständigt utredt och man skulle äfven
vara höjd att säga detsamma om den kvantitativa, om han icke själf
tagit bestämdt afstånd från hvarje tanke på att kunna numeriskt angifva
maskeringsgraden. Hans triangel är i själfva verket endast en teoretisk
abstraktion, emedan han betraktar hvitt som en funktion af ljusstyrkan
och således det absolut hvita obestämbart långt aflägset. Hvitt är emel-
lertid ett ändligt begrepp och redan Lambert har både praktiskt och
! Neue Forschungen zur Farbenlehre, Phycical. Zeitschr. 17, 1916.
> Under det Helmholtz fysiologiskt betraktade svart som frånvaro af förnimmelse,
såg Hering däri en verklig fysiologisk process, nämligen en assimilering af ögats
»Sehsubstaunz>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
