Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Augusti 1920 - Grunddragen af den praktiska färglärans historia f. o. m. Newton t. o. m. Ostwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
tiskt kan afbrytas vid p!. För de flesta praktiska ändamål stå termerna
hvarandra öfverflödigt nära, så att hvarannan kan uteslutas, hvilket ofvan
är antydt genom parenteser.
För att återgå till färgtriangeln har man således, för att erhålla en
psykologiskt riktig sådan, att från H afsätta punkten i enlighet med
Ostwalds logaritmiska serie och uppdraga ett rutnät, som då får det ut-
seende fig. VI visar. Då serien afbrytes vid p, blir triangeln vid det
praktiska utförandet i själfva verket afslutad vid denna punkt. Sedan
genom konstruktionen de olika rutornas färgsammansättning blifvit be-
stämd, är det intet som hindrar, att genom linjernas parallellförskjut-
ning göra alla rutorna lika stora som vid fig. VII, där två komplemen-
tära trianglar af estetiskt praktiskt skäl
äro kombinerade. De bägge trianglar- H
na åtskiljas genom raden grå färger,
som i figuren äro angifna genom sina
bokstafsbeteckningar. Skulle principen
lika stora rutor fullföljas bortom punk-
ten p, ända tills det absolut svarta vore ö
uppnådt, komme denna att ligga oänd-
ligt långt borta. En följd häraf är, K
att skuggraderna i den likrutiga logarit-
miska triangeln komma att ligga på lin-
jer parallella med sidan HS och icke som
i den teoretiska på sammanbindnings- |
linjerna mellan S och sidan KH, fig. V. I
För att medels färgtriangeln beteckna VA
en viss färg angifver man först den in- 5
gånde färgens cirkelnummer och sedan Fig. VI.
maskeringsgraden genom bokstäfverna
för de rader (d. v. s. bokstäfverna för de grå färger som börja raderna)
i hvars korsningspunkt färgen i fråga ligger. Man nämner först den
uppgående raden, som angifver hvithalten och sedan den nedgående
raden, som angifver svarthalten. En färg, antag af cirkelnumret 350, som
ligger i korsningspunkten af den uppgående raden 1 och den nedgående e,
innehåller således lika mycket hvitt som grått 1 och lika mycket svart som
grått e, och den fullständiga beteckningen blir 50 le, fig. VII.
Äfven den sist beskrifna färgtriangeln är omöjlig att förverkliga. Om
den halt hvitt, 4 2, som skall ingå i en pa färg kan innehållas, så är
det icke möjligt att framställa en kfärg, som icke samtidigt äfven inne-
håller svart. I sällsynta fall (eosin i ej för stark utfärgning) kan det
stanna vid 5 2 svart, men i regeln har man att räkna med 10 till 20.
Vid de s. k. kalla färgerna, hvartill vi komma längre fram, göra sig
1 Beträffande de neutrala färgerna må följande bemärkas. Svart kan vid lämplig
matt yta uppnå en svarthalt af 98 Z, och vid svart silkessammet, där de ytterst
fina fibrernas parallella ställning mot väfytan minskar ytspeglingen till ett minimum,
kan till och med en svarthalt af 99,8 2 uppnås. Den rena hvita färgen motsvaras
på några hundradels procent när af fälldt bariumsulfat vid lämplig ytbeläggning.
Zinkhvitt har en renhet af 95 2, fälld krita ar c:a 80, ett mycket godt papper af
85 7 och ett papper af större renhet än 89 Z är enligt Ostwald aldrig framställdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
