Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. September 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Engelsmännen och spritfrågan. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIN
Denatureringsfrågan.
Med denatureringsspörsmålet hafva vi kommit till frågans kärnpunkt.
Svårigheten att finna ett lämpligt denatureringsmedel och missbruket af
otillräckligt denaturerad sprit får väl anses vara en af de viktigaste orsa-
kerna till nykterhetsmännens fiendskap till all slags teknisk använd-
ning af sprit. Detta är så mycket mer att beklaga som användningen
af teknisk sprit ju ej har något direkt med nykterhetsfrågen att göra,
spriten är icke ämnad till förtäring. När skall det lyckas öfvertyga nyk-
terhetsmännen, att spriten ej är att betrakta som ett samhällsfarligt gift,
som bör bekämpas med alla till buds stående medel och förgöras, utan
som en ytterst värdefull produkt, lämpad att i sin mån förbättra vår
handelsbalans och förhjälpa vårt land till större tekniskt oberoende? Det
fordras endast en modernare ståndpunkt just i denaturerings- och be-
straffmingsfrågan.
Nykterhetsrörelsen är en rörelse, som det väl ej faller någon förnuftig
människa in att på något sätt protestera emot. Men lika nyttig som
denna rörelse är, lika skadlig kan dess utväxt, fanatismen, blifva. Förf.
erinrar sig, hvilken storm af ovilja det väckte, när för c:a 25 år sedan
en naturforskare i resebref från Ryssland till G. H. T. skref, att han
tyckte sig där se mycket färre berusade än i Göteborg! Åtminstone
stodo de där icke och hängde i gathörnen som hos oss. Förf. hade kort
därefter tillfälle att under åratal i Ryssland och andra slaviska länder
(för att ej tala om södern) bekräfta ofvannämnda korrespondents iaktta-
gelse. Men nykterheten gick framåt i gamla Sverige, vårt land kom
före Ryssland i berörda hänseende, d. v. s. i den bättre bemärkelsen,
tills kristiden med sina restriktioner kom. Ty hvem vill bestrida, att
det var bristen på ransonerad sprit och det oskäligt höga priset, som
frambesvor surrogatsupningen och lönnbränningen? Med tillräcklig Sprit- :
tilldelning kommer den förra att upphöra af sig själf, den senare mera
långsamt — konsten är inlärd och prisen alltför höga; med totalförbud
skulle bådadera blomstra upp på nytt i hittills oanad grad. Detta får
icke så mycket uppfattas som brist på laglydnad, ty det vore en stor
orättvisa mot svensken i allmänhet, utan snarare som en inre reaktion
mot osympatiska och enligt gemene mans rättsbegrepp onödigt stränga
restriktioner. Det är detta rent psykologiska moment, som förbudsmän-
nen ej vilja förstå, kristiden med dess erfarenheter har gått deras af
fanatismen aftrubbade omdömesförmåga spårlöst förbi. Icke torde väl
vår ras försämras af att en del af den manliga befolkningen tager sig
en snaps då och då. De notoriska drinkarna däremot, åt dessa borde
nykterhetsmännen vända hela sitt intresse och energi och söka oskad-
liggöra dem, att de ej försämra samhället och rasen.
Hvad själfva denatureringsfrågan beträffar, så fordrades hittills af ett
denatureringsmedel en hel del goda egenskaper:! det skulle göra spriten
absolut onjutbar, men ej förhindra dess användning i tekniken och för
! Se Å. G. Ekstrand: »Om denaturering af sprit> i Sv. Kem. Tidskrift, 1890,
sid. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
