Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
och en sattes 0,5—1,0 gr. basiskt magnesiumkarbonat. Efter ympning
med litet jord iakttogs nitrifikationens fortskridande i lösningen medelst
difenylaminreaktionen, hvarjämte ammoniakens parallellt därmed fort-
skridande försvinnande konstaterades medelst Nesslers reagens. W.ym-
pade nu undan för undan från den ena kolfven till den andra för att
på detta sätt alltmera aktivera nitrifikationen, d. v. s. han utförde hvad
man kallar en elektiv kultur.
Slutligen utsådde han från bottensatsen af en i kraftig nitrifikation
befintlig lösning på gelatinplattor, hvarvid han ju erhöll kolonier af de
mikroorganismer, som icke hade något med nitrifikationen att göra. De
verkliga nitrifikationsmikroberna måste jn då befinna sig på gelatinets
yta emellan de uppkomna kolonierna af banala mikrober, och genom
att sterilt uppsamla några magnesiapartiklar från dessa rena ytor och
öfverföra dem i nya kolfvar med steril nitrifikationslösning lyckades
W. också att i åtskilliga fall erhålla salpeterbakterierna i renkultur.
Denna »indirekta» renodlingsmetod måste betecknas såsom genialisk i
all sin enkelhet. W. fann snart att man här hade att göra med två
olika bakteriearter, hvaraf den ena, en kulformig eller svagt ovoid bak-
terie, som af W. benämndes nitrosomonas, oxiderar ammoniaken till
nitrit, medan en annan, en kort staf, nitrobacter, oxiderar nitritet till
nitrat. Den förra bakterien är rörlig, med tillhjälp af en ofta mycket
lång cilie, medan stafformen är orörlig. Dessa båda arter lyckades det
sedermera W. att få att växa i form af kolonier på fast substrat, fastän
likvisst ett rent oorganiskt sådant, nämligen på en kiselsyregallert, be-
redd med användande af den förut nämnda nitrifikationslösningen. Båda
arterna äro hvar för sig oumbärliga för nitrifikationsprocessens fullföl-
jande, och kunna ej i sin fysiologiska verksamhet ersätta hvarandra.
Sin kolhbaltiga näring, taga nitritbakterierna i kulturerna dels ur karbo-
nater, dels i form af fri kolsyra.
Senare forskare ha till fullo bekräftat W:s observationer och hans
teori rörande nitrifikationens fysiologi står ännu i dag alldeles orubbad.
I många fall lyckades det ej för W. att erhålla någon tydlig nitrifika-
tion. Detta tillskref han då frånvaro af nitrifikationsbakterier i den
jord, hvarmed näringslösningen ympats. I de flesta fall torde emeller-
tid misslyckandet ha berott på att nitrifikationsbakterierna ofta ha svårt
att utveckla sig i en vätskekultur, såvida ej speciella anordningar vid-
tagas för densammas genomluftande. HSalpeterbakterierna äro nämligen
strängt aeroba organismer, något som ju f. ö. ligger i sakens natur,
eftersom salpeterbildningen är en ren oxidationsprocess. Vi återkomma
längre fram till dessa förhållanden.
Nitrifikationsbakterierna höra till de s. k. autotrofa mikroberna. Me-
dan bakterierna i allmänhet, i afsaknad af klorofyll, ej liksom de gröna
växterna ha förmågan att med solljusets tillhjälp af i jorden och luften
befintliga oorganiska ämnen uppbygga sin organiska substans, utan där
för för sin näring äro hänvisade till redan färdigbildade, organiska äm-
nen, så förmå salpeterbakterierna, trots att de sakna klorofyll och i
följd däraf äfven äro oberoende af solljuset, att af rent oorganiska för-
eningar uppbygga sin organiska massa. BSalpeterbakterierna utgöra dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
