Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
långt ifrån ett enastående undantag härutinnan, i det flera andra
bakteriegrupper äfven äro autotrofa, t. ex. svafvelbakterierna, som oxi-
dera det vid proteinämnenas förruttnelse bildade svafvelvätet till vatten
och fritt svafvel, järnbakterierna, som i järn- och manganhaltiga vatten
ur dessa metallers salter afskilja deras hydroxider, samt åtskilliga andra.
Man har framkastat att de autotrofa bakterierna, på grund af denna
sin förmåga att lefva på rent oorganisk näring, skulle varit de första
organiserade varelserna här på jorden.
De för sin lifsprocess nödiga energimängderna erhålla salpeterbakte-
rierna genom oxidationen af ammoniak och nitrit. Vid dessa reaktio-
ner utvecklas nämligen afsevärda värmemängder. .
1) 2NH; + 60 = N,0; + 3H,O (157 kal.)
2): N3s0, KF 20.— NO, (31 kal)
Jag har redan nämnt att Winogradsky konstaterade, att salpeterbak-
terierna utgjordes af två strängt från hvarandra afskiljda arter, näm-
ligen nitrit- och nitratbakterier, hvilka förmedla hvar sin af de här
ofvan angifna reaktionerna. Medan sålunda nitritbakterierna förarbeta
ammoniak, är detta ämne, åtminstone i fri form, ett starkt gift för
nitratbakterierna. Inför man litet jord i en kolf med W:s nitrifikations-
lösning, som, på grund af processens oxidativa käraktär, bör vara ut-
bredd i ett tunnt lager på botten, så skall man finna att den slutliga
omsättningen, d. v. s. nitritets oxidation till nitrat, ej börjar förrän all
ammoniak oxiderats till nitrit. Orsaken till detta förhållande är just
ammoniakens hämmande inverkan på nitratbakterierna. Likvisst är det
ett faktum att dessa båda oxidationsprocesser ute i naturen, i jorden, i
afloppsvatten etc. försiggå simulant, och den skenbara motsägelsen här-
vidlag uppklarades under de första åren af 1900-talet genom Boullanger
och Massols undersökningar. Dessa forskare funno nämligen att man
i högst väsentlig grad kan påskynda nitrifikationsförloppet och äfven
få de båda processerna att försiggå simultant, blott man sörjer för en
kraftig luftning af näringslösningen, t. ex. genom att använda små
tunnor af glas, helt fyllda med slaggstycken, i hvilka lösningen uppta-
ger !/, af volymen, och hvilka hållas i rullande rörelse med vissa tids-
intervaller. Härvidlag kommer man alltså tydligen närmare de natur-
liga förhållandena i jorden och äfven i de s. k. oxidationsfiltra vid vat-
tenreningsanläggningar, där ju stora kvantiteter kväfve af organiskt ur-
sprung oxideras från ammoniak till salpetersyra.
Det är nog ej enbart den kraftiga luftningen, som är af så stor be-
tydelse, utan äfven den omständigheten att vid kraftig rörelse i närings-
lösningen baktericellerna oupphörligt komma i beröring med nya delar
af substratet samt att de kring hvarje cell sig anhopande, skadliga om-
sättningsprodukterna vid rörelsen avlägsnas.
I början erhöllo visserligen Boullanger och Massol äfven vid denna
försöksanordning först nitrit- och sedan nitratbildning, men i fortsätt-
ningen, sedan den gamla näringslösningen aseptiskt ersatts med en ny,
erhölls en verkligt simultan nitrifikation. Häraf framgår, att ammo-
niaken visserligen verkar särdeles skadligt på nitratbakteriernas utveck-
ER ERE EE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
