Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN
ling, men däremot utöfvar en betydligt svagare inverkan på de redan
utvecklade cellernas oxidationsarbete. Det har äfven visat sig att det
hufvudsakligen är den i fri form förekommande ammoniaken, som är
starkt skadlig för nitratbakteriernas utveckling. I form af salter, t. ex.
ammoniumsulfat, är dess hämmande inverkan betydligt svagare.
Rörande nitrifikationsbakteriernas redan af Winogradsky påpekade
stora känslighet för organiska ämnen, hvilket alldeles särskildt är fallet
med nitritbildarna, så är att märka att denna inverkan gör sig i desto
hög re grad gällande, ju lättlösligare, alltså ju lättare sönderdelbar de
ifrågavarande organiska ämnena äro. Försök som utförts vid Central-
anstaltens bakteriologiska afdelning och som finnas publicerade i Cen-
tralanstaltens meddelande n:r 83, ha också visat att det lättlösliga pep-
tonet alltid åstadkommer ett kraftigt hämmande af nitrifikationen,
medan kreatursgödsel endast har ett mycket obetydligt sådant infly-
tande, hvilket med största sannolikhet kan anses bero på den för mikro-
organismerna jämförelsevis svårtillgängliga form, hvari hufvudmängden
af gödselns kväfve befinner sig. Vidare framgick det af våra försök att
vid närvaro af lättlösliga organiska föreningar i åkerjord, försatt med
0,2 2 ammoniumsulfat, ingen nitrifikation kunde komma i gång, förr-
än de organiska ämnena blifvit fullständigt mineraliserade, d. v. s. de
kväfvehaltiga sönderdelats till ammoniak och de kolhaltiga till kolsyra.
I åkerjorden förekomma emellertid under naturliga förhållanden ytterst
sällan lättlösliga organiska föreningar ens i de dock relativt små mäng-
der, som kunna vara af något inflytande på salpeterbildningen.
Hvad beträffar salpeterbakteriernas förhållande vid olika temperaturer,
så har man funnit att de börja utveckla sig redan vid 2—3”, men någon
kraftigare nitrifikation kommer dock ej till stånd förr än vid tempera-
turer öfver 12?. Deras optimaltemperatur ligger vid mellan 30 och 37”.
Allt detta gäller dock kulturförsök.
Sedan nu lämnats en redogörelse för nitrifikationsbakteriernas allmänna
morfologiska och fysiologiska egenskaper, skall jag öfvergå till att i allra
största korthet meddela de rön och erfarenheter man hittills gjort med
afseende på salpeterbildningen under naturliga förhållanden i jordar af
olika beskaffenhet.
Först måste jag dock med några ord beröra de metoder, af hvilka
man använder sig för att bestämma olika jordars nitrifikationsförmåga.
Den äldsta metoden består uti att man inför några gram jord uti en
af de af Wainogradsky och hans medarbetare Omeliansky föreslagna
nitrifikationslösningarna, bestående af en utspädd ammoniumsulfatlös-
ning, som därjämte innehåller kaliumfosfat, små mängder andra salter
samt basiskt magnesiumkarbonat i öfverskott. Härvid är lösningen ut-
bredd i ett tunnt lager på kolfvens botten. Temperaturen hålles kon-
stant vid 20—25”. Bildningen af nitrit och nitrat följes genom difeny-
lamin-svafvelsyrereaktionen och ammoniakens försvinnande konstateras
medelst Nesslers reagens. Som jag redan för 10 år sedan påvisade
(Meddelande n:o 11 från Centralansanstalten för försöksväsendet på jord-
bruksområdet) är emellertid denna metod ytterst otillförlitlig, hufvud-
sakligen därför att, enär utvecklingsmöjligheterna för nitrifikationsbakte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
