Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
lågmossejordarna, hvilken var nära neutral. I afseende på nitrifikations-
förmågan befunnos lågmossejordarna vara i besittning af en betydande
dylik förmåga, medan däremot högmossejordarna icke alls åstadkommo
någon nitrifikation i den härför använda, ammoniumsulfathaltiga närings-
lösningen. Orsaken härtill fann Christensen vara frånvaron af salpeter-
bakterier i denna mossjord. Äfven Arnd kunde ej påvisa någon sal-
peterbildning i rå högmossejord. Efter bearbetning och kalkning in-
träder dock äfven här en kraftig nitrifikation.
I odlad jord finnes, såsom naturligt är, så godt som alltid salpeter
och salpeterbakterier. Rörande mängderna förhandenvarande salpeter,
dennas förhållande till nederbörds- och andra meteorologiska samt geo-
logiska faktorer samt till gödslings- och växtlighetsförhållanden, vill jag
bland massan af häröfver utförda undersökningar blott uppehålla mig
vid tvenne af svenska forskare offentliggjorda arbeten, nämligen Simon
Johanssons rörande ’salpeterns vandring i lerjord vid Ultuna och M.
Weibulls rörande salpeterhalten i åkerjorden från Alnarp och andra stäl-
len i Skåne.
Simon Johansson finner sålunda, att salpeterbildningen hufvudsakligen
försiggår i ytlagret. Först längre fram på sommaren, då värraevågen
nått de djupare lagren, försiggår en ringa nitratbildning därstädes. In-
alles hade nybildats under trädesåret sommaren 1909 c:a 86 kg. sålpe-
terkväfve per har, ungefär lika mycket hade också erhållits 1908. 1910
åter, som var betydligt fuktigare, var nitrifikationen lifligare, och mäng-
den salpeterkväfve uppgick då ända till 100 kg.
Någon förlust orsakad af denitrifikation under vintern kunde ej på-
visas. Samma kvantitet återfanns på våren som föregående höst. För-
lust orsakad af urtvättning kan inträffa, om ej grundvattnet står till-
räckligt lågt.
Angående växternas salpeterabsorption har Johansson haft tillfälle att
följa densamma hos råg, hvete och rotfrukter. Rågen upptog mer än
hälften af tillgänglig salpeter redan på hösten, under det att hvetet ab-
sorberade likformigt under hela vegetationstiden. Rotfrukternas absorp-
tionstid var begränsad till en mycket kort tid under sommaren (juli
månad). Allesamman tycktes de utnyttja jordens förråd af salpeter syn-
nerligen väl.
M. Weibull har i lerjorden vid Alnarp funnit mellan 1—20 million-
delar salpeterkväfve, motsvarande 3—60 kg. kväfve per har till ett djup
af 2 dm. Tal, som öfverstiga dessa, förekomma endast på kväfvegöds-
lad jord, under närmaste tiden efter gödslingen, och går salpeterkväfvet
ned under 3 kg. per har, synes brist å detta ämne genast visa sig hos
växten.
På obeväxt fält, alltså i trädesjord, erhåller man betydligt högre vär-
den för salpeterkväfvet. Det är ju äfven förut bekant, att trädesbruket
har ett kraftigt aktiverande inflytande på de i jorden försiggående mikro-
biologiska omsättningarna. En låg halt af salpeter observerade Weibull
å oplöjd vall, å sädesskifterna efter sädens mognad samt på senvintern
och den tidigaste våren. Jordtemperaturen påverkar, som helt natur-
ligt är, i hög grad salpeterhalten, men anmärkningsvärdt är dock att
fö RR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
