Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
såväl Weibull som tyska forskare och äfven jag har funnit att en gan-
ska kraftig nitrifikation kan äga rum så sent som i november. Af
sina mycket omfattande undersökningar drager Weibull bl. a. den slut-
satsen att man genom en systematisk undersökning å de icke kväfve-
gödslade fälten — när det gäller stråsäden antagligen i slutet af maj
och under juni, vid socker- och foderbetor från slutet af juli och för po-
tatis vid en ännu något senare tid — skall kunna fastslå det approxi-
mativa kväfvebehofvet. Dessa beräkningar kunna naturligtvis då ej
gälla gödslingen under det pågående året, utan först det kommande.
Vid OCentralanstaltens för jordbruksförsök bakteriologiska afdelning
har ägnats rätt mycken tid och arbete åt utforskande af olika, med
nitrifikationen i åkerjorden sammanhängande förhållanden. Jag har
redan förut i korthet berört de undersökringar, som vi utfört öfver or-
ganiska ämnens inverkan på nitrifikationen. Andra försök ha gått ut
på att fastslå hur stor del och framförallt hvilken del af kreatursgöd-
selns kväfve, som i första hand nitrifieras, eller med andra ord, som af
växterna under det första växtåret kan tillgodogöras. Dessa undersök-
ningar ha omfattat såväl neutrala och sura mineraljordar, som mossjord.
Resultaten gåfvo vid handen, att under för salpeterbildningen särskildt
gynnsamma förhållanden, såsom fallet var vid den af oss använda för-
söksanordningen, det under de första 4—5 månaderna bildade salpeterkväf-
vet endast motsvarar en större eller mindre del, men ej hela totalmäng-
den af den fasta gödselns ammoniakkväfve. Den fasta gödselns kväfve-
verkan under det första växtåret är sålunda med största sannolikhet att
tillskrifva endast dess halt af ammoniakkväfve, men denna halt kan ej
heller den tagas såsom norm för kreatursgödselns värde såsom kväfve-
gödslingsmedel, då ju ej hela mängden ammoniakkväfve öfvergår i sal-
peter och då ju gödselns efterverkan är att tillskrifva andra kväfveför-
eningar. Vi funno vidare att såväl i lerjord som i mossjord i god kul-
tur, men af utprägladt sur reaktion (mossjordens väteionkoncentration
var ungefär pr = 5) salpeterbildningen kan försiggå minst lika kraftigt
som i jord af neutral eller svagt alkalisk reaktion. Vidare kunde vi
bekräfta det redan förut af andra forskare påpekade förhållandet att
kvävet i ammoniumsulfat nitrifieras mycket sämre än organiskt bundet
kväfve i sura mineraljordar. Orsaken härtill antager jag vara den, att
den ökning i väteionkoncentrationen, som inträder när ammoniumsul-
fatet här börjar sönderdelas, hämmar salpeterbakteriernas utveckling och
därmed = salpeterbildningen i dessa på buffertsubstanser ofta fattiga
jordar.
Då det varit en ganska allmänt utbredd föreställning, att kalkning
af jorden bland andra goda verkningar äfven skulle medföra den, att
kreatursgödselns kväfve snabbare och bättre nitrifieras, utförde vi äfven
häröfver en längre serie undersökningar, som emellertid gåfvo till resul-
tat, att vid samtidig tillsats af kalk (i form af kalciumkarbonat) och
kreatursgödsel till åkerjord af såväl neutral som sur reaktion, någon
gynnsam inverkan af kalken på gödselkväfvets nitrifikation ej kan spå-
ras. Omfattande försök under praktiska förhållanden, utförda af Cen-
tralanstaltens jordbruksafdelning i olika delar af landet under ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
