Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, 1888 - Svensk keramik på 1700-talet. Af Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSLÖJD
13
mönster. Fig. i, 2 och 3 visa några af de allmännare ty-
perna. Det ostasiatiska elementet är dock icke det enda, som
möter oss i denna tidigare mönsterverld. Till och med den
äldsta kända svenska fajanspjesen, den Nationalmusei samlingar
tillhörande tallriken af år 1737, bär icke något spår af kine-
siskt inflytande utan pekar hän pä en ornamentik, hvars egent-
liga förebild är att söka i den franska fajanstillverkningen un-
der 1600-talets slut, men som, hvad anordningen af komposi-
tionen angår, till och med kan ledas tillbaka ända till 1500-
talets majolikatillverkning, till de serviser, som de ädla, itali-
enska familjerna bestälde, med sina slägtvapen i midten och
en rik bård, som bildade ram kring desamma. Här äro dessa
armes ceuiraLs ersatta af engeln med altarklädet, och bården
med sina kartoucher och sina ansatser till en décor ä lambre-
quins bär ett omisskänneligt franskt tycke, som med sin style
rayonnant särskildt erinrar om Rouenfabrikens alster frän hen-
nes bästa tid. Äfven fig. 4 har sin förebild i ett Rouen-
fabrikat. Dessa franska mönster hade den holländska till-
teflaska i Bomans samling (nu i Nationalmuseum), och ungefär
samtidigt inkommer en tung och oklar, brunviolett färgton pä
ett och annat föremål jemte den blå camaieun. En särskild
egenhet i den äldre svenska fajansens dekoration är dessutom,
att man för att göra de i blått och hvitt hållna mönstret^
mera omvexlande dekorerade i s. k. sopra bianco (blanc sur
blanc), d. v. s. att en hvit reliefornamentik lades på den
blaaktiga glasyren, i hvilken teknik man äfven har att obser-
vera franska förebilder. Den första kända, dylika pjes — en
åttkantig tallrik (n:r 12 i Bomans kat.) — bär årtalet 1745
och har Anders Fahlströms signatur (se Fig. 5). Denne förste
svenske verkmästare vid Rörstrandsfabriken gaf tillverkningen
en mera konstnärlig prägel. Särskildt blir den blå färgen nu
ovanligt klar, sa att den riktigt skiner mot den hvita gla-
syren.
Först från år 1756 har. man i behåll någon egentligen poly-
krom (mångfärgad) pjes, nämligen bordskifvan n:r 189 i Bo-
mans katalog. Den äldsta mångfärgade i Rörstrands museum
ntåiad v/d RHrsiraud dr /76J
£rtÅ! IVa/t^derg-.
9. S<f//ierrifi iii^veriad vtd Afarieierg- under
£/treureic/i.
/o. ay s. Åi. jUnt/orsiiUfizJ/ver-
^ad vtd ^arieéerg’ under //enrik S^eu.
verkningen redan sedan årtionden tillbaka upptagit. De in-
hemska mönstren i Holland voro — der de icke voro ett
lån från Kina — i allmänhet mera konstlösa, mera naiva,
under det att de franska voro mera skolade och mera beräk-
nade. Den holländska krukomakaren var i sitt yrke mera
naturmenniska, fransmannen mera konstnär. De stå till hvar-
andra i ungefar samma förhållande, som krukomakarne i
Frechen på sin tid stodo till dem i Raeren. De förra gjorde
sina mera grofhuggna stenkrus för den stora hopen, de senare |
för den civiliserade verlden, för det finare sällskapslifvet. Den
svenska lerkärlsfabrikanten begagnade sig till en början af båda
förebilderna men drog sig med åren allt mera åt det franska
Fig. //. Ji^är^en yrdn ii/arieierg.
"fe
hållet. Och detta är ej att undra öfver, ty häruti följde kera-
mikern endast den väg, hvarpå vår konst och vår literatur,
vära seder och vårt umgängesspräk under sagda århundrade
alltmera slog in, och frän detta modes inflytande kunde icke
ens den anspråkslösa krukomakaren värja sig. Ofvergängen
blef fullständig mot slutet af 1750-talet. Hittills hade man vid
Rörstrand så godt som uteslutande dekorerat sina alster i blå
s. k. camaieu, d. v. s. i en blå färg, som genom att påläggas
i olika tjocklek nyanserade olika, något som var ett utmär-
kande drag äfven för den tidigare holländska fajansen. Först
år 1747 flnna vi den gula färgen, jemte den blåa, på en liten
är en fruktkorg af år 1758 och i Nationalmuseum ett fat af
år •759- — Vasen öfverst i högra hörnet på pl. i i detta
häfte är tvifvelsutan också en af de äldsta mångfärgade pje-
serna. Dess botten är grön, och i medaljongerna i fyrpass
sitta blomsterknippen i färger mot hvit botten. Den förskrif-
ver sig liksom de öfriga föremålen på denna plansch från
Bomans samling (kat. n:r 215) och tillhör nu Nationalmuseum.
Aret 1758 bildar epok i den svenska keramikens historia.
Då öppnas nämligen Mariebergsfabriken, som redan med sina
första tillverkningar visade sig vara en svär medtäflare till Rör-
strand. Med ens stod hon fullrustad och tycktes fullt bevan-
drad äfven i de största finesser af keramisk tillverkning. Grund-
läggaren af densamma, konung Fredrik I:s f. d. tandläkare,
J. E. L. Ehrenreich, gjorde sig också stora förväntningar om den
nya fabrikens verksamhet och betydelse för Sverige. I en
inlaga till k. maj:t, deri han begär privilegier, uttalar han så-
som sin förhoppning, att en ny handel derigenom må yppas,
»hvilken måste draga in i riket de dryga penningsummor,
som dels af värt eget förråd i utländska händer stannat för
porsliner och dels af hela
Europa till Ostindien föras
och ettdera uti hafsbottnen
eller, hvilket är detsamma,
uti Kina och Japan förloras.
Denna handel skall för-
vandla Sverge till ett euro-
peiskt Kina.»
Eget nog nämner Ehren-
reich i den meritförteck-
ning, som åtföljde ofvan-
stäende memorial, icke med
ett enda ord de holländska Fig. /2. TrycÅ:/ f/iäns^er d A’/arieé>ergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
