Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, 1889 - Sveriges konstslöjd på Kjöbenhavnsutställningen. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 VENSK EOÄ^S TSE (JJ/y
mönsterritare och rutinerade handtverkare: personlighet och
naivete, tvänne egenskaper som böra värderas, i synnerhet dä
de nu för tiden äro mera sällsynta än tillförene. P. A. Car/-
s(em i Söderköping, lemnade prof på gediget arbete uti dn/-
veii ae/i cise/erad messing; lampetterna i Svenska Slöjdför-
eningens utställning voro goda efterbildningar efter ljusarmar
i Söderköpings kyrka.
Shdiima aiPeio/ag’, som har metalltråds-fabrikation till
hufvuduppgift, egnar dock någon del af sin arbetskraft åt
materialets ytterligare förädling. Sålunda tillverkas ljusstakar,
lampor, kronor m. fl. föremål af messing, de flesta utförda
efter Svenska Slöjdföreningens modeller samt företeende vackra
former och fullgodt arbete. Cuivre /o/i är en metall-legering,
som på svenska närmast skulle kunna öfversättas med mes-
sing, men föremålen blifva efter gjutningen underkastade en
putsningsprocedur, som är ämnad att gifva dem ett något nött
utseende — en »antik» prägel. Arbeten af denna art expo-
nerades i Kjöbenhavn af IV. Wi/ehmd, som i Stockholm an-
lagt en fabrik för cuivre poli-arbeten. Dessa voro alla ut-
förda efter svenska ritningar och modeller af //. Nerpin, O.
MeZ/in och P. I. Car/son samt af lärjungar vid Tekniska
skolans högre konstindustriela afdelning, de flesta föremål voro
smakfulla till sin komposition och väl utförda. Den unga
fabriken förestås närmast af ciselören samt bör rätt
ledd ha en god framtid, då dess verksamhets-område omfattar
en stor mängd nyttiga prydnadsföremål såsom bordsuppsatser,
skriftyg, ljusstakar o. s. v.
En metall som åter börjat komma till heders är tennei.
P. A. SaniessoH förde dess runor med den äran i Kjöben-
havn. Modellerna, af hvilka mänga tillkommit genom Slöjd-
föreningens försorg, voro prydliga och arbetet i öfrigt särdeles
förträffligt. Prisen voro emellertid ganska höga, hvilket
dock ej hindrade en uppmuntrande afsättning, — som sålunda
bör locka andra att egna sig åt denna bortglömda yrkesgren.
Föremålen bestodo till större delen af större och mindre
dryckeskannor, bägare samt en slags dekorativa stånkor af
trä med tennomfattning och inläggningar, m. m,
Svärd/ej^fief, i dess egentliga mening, har i norden tusen-
åriga anor, men man synes nu nästan förgätit att denna yrkes-
gren tillhör konstslöjden. C. A. Ek hade en prydlig utställ-
ning af omsorgsfullt utförda arbeten, såsom sablar, värjor m. m.
Mönstren företedde visserligen icke några originela former,
men detta beror väl hufvudsakligen på bristande uppmuntran.
En sådan firma borde väl någon gång komma i åtanka vid
militära hedersbevisningar eller utdelandet af idrottspris — vid
dessa tillfällen borde den prunkande hederssabeln, den konstnär-
ligt arbetade prisvärjan eller dolken kunna vara mera pä sin plats
än t. ex. de ständigt åter- och åter-kommande pokalerna o. dyl.
Slutligen några ord om arbetena i ädla metaller. Sverige
hade blott tvenne utställare på detta område — båda blefvo
dock tilldelade medalj af i:sta klass. Bland våra svenska
guldsmeder står visserligen f?. E. Carknan främst såväl genom
sin mångsidighet, som sin konstnärliga anläggning; derom vitt-
nade de af honom i Kjöbenhavn utställda föremålen, som vi-
sade prof på nästan alla inom guldsmedskonsten förekom-
mande tekniska förfaringsrätt såsom drifning och ciselering,
gravyr och emaljering af olika slag, cisellering och infattning
af ädla stenar och pärlor samt dessutom skulptur i elfenben
och kokosskal o. s. v. Alla dessa pokaler och bägare, skalar
och kannor voro egenhändigt utförda af hr C. efter hans egna
idéer, understundom anslutande sig till äldre förebilder t. ex.
det stora hornet som mycket erinrar om det a Rosenborgs
slott i Kjöbenhavn förvarade »oldenborgske horn», ibland
visande större sjelfständighet. Vi meddelade i vart senaste
häfte en prydlig kokospokal, och en afbildning af en rikt ar-
betad, emaljerad och förgyld snäckpokal är intagen i Svenska
Slöjdföreningens mönsteralbum 1879 pl. 8. C. E. Greeti i
Markaryd utmärkte sig särskildt genom några fantastiska hirsch-
fängare och dolkgrepp.
Vi kunna af det föregående se, att vår mera konstnärliga
metallslöjd pa ett ganska mångsidigt sätt var representerad pä
Kjöbenhamns-utställningen, om än utställarnes antal var ringa.
Jemförde vi dessa våra arbeten, som dock alla erhöllo större eller
mindre belöningar, med hvad utlandet och särskildt de större
länderna åstadkommit inom motsvarande yrkesgrenar, så måste
vi emellertid erkänna, att vi pä mänga områden ännu stå
efter, samt ha mycket att lära såväl hvad beträffar tek-
niken, som arbetets konstnärliga fulländning. Härvid böra
vi dock aldrig glömma, att vårt land är fattigt, samt att de
stora kulturländerna på expositionen framförde åtskilliga parad-
arbeten, dem vi gjorde väl i att beundra och studera, men
hvilkas efterliknande skulle öfverstiga våra både materiela och
andliga resurser. Vi behöfva blott erinra om arbetena från
firman Froment-.Meurice, serviser, vaser, hedersvärjor m. m.
allt föremal, som i behandlingens fulländning och kompositio-
nens elegans väl knappast kunna ofverträffas, eller Christofles
& Co:s värdefulla arbeten, eller Moreau Fréres nästan lika
onaturligt väl utförda, som onaturligt dyra föremål af smides-
jern m. m. inom den franska afdelningen. På det ryska om-
rådet mötte oss guldsmedskonsten i öfverväldigande prakt; ja,
den tedde sig så praktfull, att den säkerligen hos ett mycket
stort antal utställningsbesökande efterlemnat det kraftigaste
minnet af hela utställningen; ett intryck af glänsande metall
och förtrollande färgskimmer — men kanske framför allt
af omätlig dyrbarhet. Bland de mänga förträffliga alstren af
tysk konstslöjd funno vi äfven utmärkta smiden (Bröderna
Armbriister), framstående arbeten i ädla metaller (Moritz
Elimeyer i Dresden m. fl.) o. s. v. Om nu också dessa dyr-
bara föremål i och för sig icke kunde tjena oss såsom direkta
förebilder, sä borde dock studiet af dem vara egnadt att odla
vår smak och väcka värt intresse för konstslöjden, samt hos
denna senares idkare gifva uppslag till nya idéer och särskildt
varatill gagn förteknikens fulländningoch sjelfkritikens skärpande.
Att vi äfven, förnämligast inom guldsmedskonsten, kunde
taga lärdomar af Danmarks och Norges utställningar behöfva
vi väl knappast säga; men framför allt borde vi af värt före-
kommande värdfolk, danskarne, lära, att med kraft och energi
gripa oss an med att i möjligaste mått förvandla vår slöjd
till konstslöjd. Detta kanske först och främst inom metall-
industrien, som synes oss vara en för vårt folk både naturlig
och vigtig näringskälla, fastän den för närvarande tyckes föra
en sinande tillvaro; men att denna källa skulle flöda ymnigare
om den finge konstnärlig ans och värd antydde vi redan i
vår första artikel.
Tefintnyaiiaä stäuia T. A. Satiiessfffi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
