Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, 1889 - Sveriges konstslöjd på Kjöbenhavnsutställningen. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2
S V£NSK KONS TSL Ö
AiiaräuÅ: aj /pu Nanna IVin^e. {NanäaråcMs vänner.
det emellertid som
ometttysktplansch-
verk
* kanske allt
för mycket inspire-
rat vid kompositio-
nens utarbetande.
Sjelfva handarbetet
utfördt under fru
Winges ledning af
fröken Alma Schrö-
der (medaljonger
och mellanstycken)
och fru W. Alm-
gren (guldbroderi-
erna) m. fl. är värdt
allt erkännande och
* Kirchenschmuch von Georg Deugler.
Föreningen Handarbetets vänner har mycken heder af det stor-
artade arbetet. Bland föreningens komponerande krafter hafva
vi redan vid redogörelsen för Svenska slöjdföreningens rum
nämnt fröknarne M. Rothlieb. S. Gisberg, A. Branting och
K. Petre. Härtill kunna vi nu lägga föreningen.s nuvarande
direktris fru 5‘. samt dess förra direktris Jl/rs Anna
Peri}’ /. Fieefyood, som ehuru numera bosatt i London aldrig
slutat att på det varmaste intressera sig för föreningens ut-
veckling och förkofran. Vi se häraf att föreningen förfogar
öfver icke få konstnärliga krafter, och att dessa äfven äro goda
derom vittnade den mångsidiga och mönstergilla expositionen
som omfattade utom konstsömnader af olika slag och i olika
stoff en mängd väfda föremål i rödlakan, flossa, krabba-
och dukagångs-snår m. fl. väfnadsarter samt slutligen flamsk
väfnad (gobelin el. hautelisse-väfnad), som under de senaste åren
upptagits af föreningen. Man kan säga att detta sistnämnda för-
sök medfört ganska lyckade resultat, fastän färgstämningen ver-
kade något qvalmig tillfölje af en alltför dämpad färgskala. Detta
synes föreningen också sjelf insett, ty de arbeten i denna väg,
som vi sedan varit i tillfälle att bese, besitta större färgglans
utan att derföre skrika. Att man äfven med saftiga och lifliga
färger kan ernå en fin stämning, en
nobel samklang visade de franska haute-
liss-väfnaderna från statsmanufakturerna
Gobelins och Beauvais, hvilka konstverk
vi visserligen icke kunna tänka pa att
efterlikna, men af hvilka vi kunde lära
mycket, särskildt med afseende på den
öfverdädiga tekniken som så väl förstår
att på ett förträffligt sätt lämpa materi-
alets behandling efter kompositionens
oftast stora fordringar utan att väfna-
dens karakter derför går förlorad.
Kn/tt(i’/iision’sia föreningen i Lund
har äfven sedan några år kraftigt verkat
för den inhemska textilkonstens åter-
uppblomstring — särskildt i Skåne.
Föreningens verksamhet har dels bestått
i tillvaratagandet af gamla goda före-
bilder, som tillika med fullgoda materi-
aler tillhandahållas en mängd hem-
slöjderskor i Skåne, dels har föreningen
genom försäljning af de åstadkomna ar-
ticklarne utgjort en mellanhand mellan
arbeterskorna och allmänheten, och den
synes med stor framgång fyllt denna
sin dubbla uppgift.’ De äldre arbets-
sätten voro nästan alla reprensenterade
/o. Ar/netol nieä efverära^ i fTanisä vä^/naä.
{Nanäar^eÉcis vänner. Siecääolni’).
i Kjöbenhavn och
vitterade godt om
såväl föreningens
ledning som arbe-
terskornas duglig-
het; vi nämna blott
här: Elisa Johans-
sons rödlakansväf-
nader, Anna Eskils-
sons flossamatta;
Inga Jönson, Vebe-
röd, Johanna Ols-
son och Anna Al-
brechtson. Lund,
stuciMm). flamska väfnader,
samt fru Maria
Hägglund, Helsingborg, knypplingar o. s. v. Alla de ex-
ponerade arbetena, uppgående till nära 300, voro enligt
hvad vi kunde förstå kopior efter gamla goda mönster och
härvid har föreningen beträdt den enda rätta vägen, ty åter-
upplifvandet kan blott ske genom återupptagande; men skall
sedan en utveckling ett framåtskridande ega rum, får man ej
stanna vid kopieringen, man måste genom omdaning och för-
ädling stödd af tradition och teknik skrida mot nydaningen.
Med kännedom om den ledande kraften inom föreningen, den
nitiske och kunnige föreståndaren för kulturhistoriska museet
i Lund, G. f.son Kar/in, tro vi att den textila rörelsen i
södra Sverige skall gå en hedrande och gagnande framtid
till mötes.
Den tredje institutionen, som i Kjöbenhavn häfdade vår
textilkonsts anseende, var firman KuPe i Lund, hvars utställning
äfven ådrog sig berättigadt uppseende. Den bestod nästan ute-
slutande af konstväfnader, deribland flossaväfnader af öfver-
lägsen beskaffenhet samt förträffliga arbeten i rödlakan (half-
gobelin) i hvilket väfnadsslag äfven bl. a. heraldiska motiv
med fördel blifvit utförda. I öfrigt funno vi här åtskilliga
mönster, som afveko från de genuint gamla skånska, såväl i
medeltidstil som af renässanskarakter.
Utställningen i sin helhet, med sina
friska färger och stora omvexling i de
använda motiven, hedrade särskildt ar-
tisten y. KnPe, som haft den konstnär-
liga ledningen om hand och att denna
ledning icke varit en ytlig mönsterrit-
ning syntes af kompositionernas nära
samband med tekniken. Herr Kulle
känner ock i grund vår skånska textil-
konsts både estetiska och praktiska för-
utsättningar och har sedan flera är
tillbaka arbetat ifrigt för att göra dessa
alster af inhemsk slöjd kända och er-
kända.
Jemförde man vår textilkonst med
granländernas, så kunde man utan skryt
erkänna, att vi står framom. Rörelsen
hos oss har också varat längre och haft
kraftigt stöd af en gammal rotfast tradi-
tion — I Norge eger man ännu en
ganska stor rikedom af gamla väfnader
och broderier, dem man hade tillfälle att
studera å konstindustrimuseets i Kristi-
ania intressanta utställning — men de
tycktes icke ännu ha utöfvat något mera
ingripande inflytande på den moderna
alstringen. I Danmark äro väl ej de gamla
förebilderna så mänga och rikliga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
