Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3, 1889 - Några ord om ornamentets betydelse - Från verldsutställningen i Paris. I. Af M. I. och F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSLÖyn 2 I
inom prydnadskonsten som består af listprofileringar, konsoler
och kapitäler, samt dermed beslägtade former, eller dessa
dekorativa delar, som stå föremålets grundform och dess kon-
struktion allra närmast. Detta missförstånd är nog en af orsa-
kerna, hvarför man underskattat ornamentikens betydelse för
den industriela alstringen. Ornamentet har enligt vår uppfatt-
ning till uppgift att förvandla j/öyr/alstret till ett verkligt
/■CTZj-Zj-Zoyrfföremål; det skall nemligen ytterligare framhålla de
genom behofven och konstruktionen skapade formerna på
samma gång det blir uttryck för de olika tidernas och folkens
smakriktning.
Såsom ett af hufvudvilkoren för en riktigt använd orna-
mentering vilja vi derföre framhålla vigten af prydnadens in-
tima ställning till det föremål den skall pryda, såväl hvad
beträffar dettas ändamål och konstruktion, som det använda
materialet och dettas bearbetningsmetod. Man eger nemligen
i ornamentet ett medel att uttrycka åtskilliga egenskaper och
påkänningar inom materialet såsom spänstighet, sammantryck-
lighet, bärighet och hållfasthet, tryck och mottryck m. m.
Härtill ansluter sig ornamentets förmåga att framhäfva kon-
struktionsbeskaffenheten, hvilken sålunda tages till motiv för
ornamental behandling. Vi behöfva blott här som exempel
påpeka några olika slag af sammanfogningar, hvilka gifvit upp-
hop till en ornamental bearbetning såsom t. ex. stenkonstruk-
tionens murförband, metallarbetenas nitningar och flänsar, trä-
föremålens hophuggningar, klädedrägtens sömmar och samman-
knäppningar o. s. v. Man kan äfven genom en ornamental
behandling framhålla vissa mera väsendtliga delar af föremålet,
göra det hela öfverskådligt och harmoniskt; orneringen kan
nemligen verka sammanhållande eller fördelande, begränsande
eller förmedlande, afslutande, krönande, förkortande eller för-
längande; den kan lätta det som synes för tungt eller stärka
det skenbart svaga, den kan ge omväxling åt det enformiga
och ge lif åt den döda ytan. Och härmed äro vi inne på
den friare allt omfattande ornamentik, som gifver fantasien
större spelrum och som så småningom glider öfver i den
konstart, hvars mal är framställningen af sjelfständiga i och
för sig afslutade konstverk, eller den så kallade »stora konsten».
På detta sätt uppfattad skall ornamentet förläna våra
händers verk ett lif och ett organiskt sammanhang, som bör
låta oss förnimma en, om ock svag, återklang från naturens
egna skapelser. Såsom en följd af en sådan samstämmighet
mellan menniskans och den henne omgifvande naturens verk
kan man till viss grad betrakta de olika ländernas stilvariationer.
Vi hafva sålunda sett att ornamentiken i sin helhet kan
betraktas som ett formspråk, genom hvilket föremålet uttalar
sin idé: sin bestämmelse, sin härstamning, sin sammansättning
och sin natur i öfrigt. Ornamentiken är dock icke blott af
vigt för det samtida slägtets trefnad och tillfredsställelse, utan
bör också för kommande tider blifva en intressant illustration
till samtidens kulturlif; ty i detta mer eller mindre bundna
»öfverflödsarbete» liksom förkroppsligar folken sin karakter,
ingjuter tiden sin ande, och just derföre, att detta sker på ett
omedvetet sätt, har tidsbilden ofta i detta bildspråk framstått
klarare och sannare än i det skrifna ordets ljus. Ja vårt ve-
tande om våra äldsta förfäders lif grundar sig till stor del pä
studiet af deras materiela alster och dessas konstnärliga ut-
smyckning. Hvad m sålunda alstra inom det materiela om-
rådet blir pä sätt och vis ett slags aftryck af det andliga
lifvet hos vår tid, i värt land, och skall icke blott blifva be-
dömdt af vår samtid, utan skall äfven i sin mån för efter-
verlden vittna om nutidens andliga utveckling
^3’ a/ Cenfra/ä3i/tert sat/ii s/ora y^fiiane».
Från Verldsutställningen i Paris
B
i äro genorn vällvilligt tillmötesgående frän åtskilliga fack-
män i tillfälle att meddela några kortare anteckningar,
som af dem blifvit gjorda vid besök uti Paris under sommaren.
Utställningsbyggnaden. Utställningen i Paris 1889 eger
jemte sin stora industriella betydelse en rent andlig: den skulle
utgöra en åminnelsefest af de stora händelser, för hvilka alla
tider och alla folk till det franska folket skola stå i den största
förbindelse. Efter 1789 års brytning mellan gammalt och,nytt,
mellan mörker och ljus, segrade slutligen det senare. Nya
idéer och nya åskådningar, till välsignelse för den menskliga
utvecklingen bröto sig frän Frankrike väg till alla länder. Ej
under då, att det franska folket önskade göra denna verldsfest
(der Sveriges plats stod tom) så lysande som möjligt.
Onekligen intager också verldsutställningen i Paris 1889
rummet framför alla sina föregångare, ej allenast i afseende på
storlek och innehällsrikedom utan äfven i anordningarnes för-
träfflighet och planens storslagenhet. Att byggnaderna dervidlag
icke blifvit styfmoderligt behandlade faller genast i ögonen. Det
skulle nu föra oss förlängt att tala om ingeniörsvetenskapens
triumf: takkonstruktionen öfver maskinhallen, eller Eiffeltornets
himmelssträfvande T—L och U-jern eller Charles Garniers »Histoire
de Phabitation» hvilka senare byggnader torde taga sig synner-
ligen prydliga ut i en illustrerad konsthistoria, men i verkligheten
förefalla som en slags parodi. Alla de otaliga byggnader, af
hvilka många äro högst intressanta, som ligga kringströdda på
hela utställningsområdet, lemnas äfven f. n. derhän.
Det är sjelfva hufvudbyggnaden, inneslutande alstren af
konst och konstslöjd, af hvilken vi skola taga en hastig öfverblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
