Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, Årg. 3 (1891) - ”Stil inom konstindustrien”, II - En lag omfattande skydd för konstindustriela mönster och modeller - Industriutställningen i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J^ONSTSLÖ^D 11
det och att det är för oss och åt oss han skall arbeta, att
det är våra behof som skola tillfredsställas, våra idéer som
skola förverkligas. Må han icke blott fördjupa sig i studiet
af de botaniska och zoologiska naturföreteelsernas användbar-
het för dekorationen utan ock egna sin uppmärksamhet åt de
naturliga orsakerna till de särskilda stilarternas uppkomst samt
framföralt söka blifva fullt förtrogen med naturen hos det
material han bearbetar och hos de behof (materiela såväl som
idéela) hvilka han med sina händers verk skall tillgodose, med
andra ord stödja sin framställningskonst på en genomgående,
sund och pånyttfödande naturalism. Och må han slutligen i
allt hvad han gör inlägga något af den personlighet, som
han fått af naturen — den må vara större eller mindre —,
den skall dock alltid vara tillräcklig att skilja hans verk frän
maskinarbetet eller från, hvad som kanske icke är bättre, våra
möderne yrkesslafvars alster.
Vi hafva förut antydt att konstslöjdföremälet redan i sin
af praktiska kraf förestafvade grundform kan sägas vara
en reflex af sitt upphof, och denna förstärkes genom den konst-
närliga bearbetningen der det rent personliga lynnet och käns-
lan kan gifva sig luft och vinna utttryck pä ett mer eller
mindre medvetet sätt.
Af hvad vi här i all korthet anfört torde framgå, att den
konstindustriela stilen födes genom en mycket invecklad
procedur. Beträffande denna senare kan man visserligen följa
den delvis, men liksom man vid forskningen inom Guds ska-
pelse kommer till vissa, för oss menniskor dunkla, ja fullstän-
digt mörka punkter, da fragan är om utvecklingens samman-
hang och varelsernas tillkomst, så förhåller det sig ock här,
då det gäller alt studera alstren af menniskohanden, deras ut-
veckling och fortplantning. Och må de som nu sörja och be-
skärma sig öfver vår ofruktsamma tid vara lugna, här är intet
för dem att skaffa förr än förlossningstimman är slagen; då
kunna de konstatera hvad som är skedt samt förkunna den
nya stilens födelse. Framför allt bör man akta sig för att med
konstgjorda medel söka påskynda ett arbete som blott naturen
och kulturen tillsamman kunna förrätta. Men man klagar öfver
att det går för långsamt, vår tid är dålig och idélös, och huru-
dan skall väl framtiden blifva. Dessa bekymmer äro förklar-
liga, men äfven om vår närvarande tid tilläfventyrs skulle i detta
afseende vara en Sara, så kan det dock hända att en Isak
vore förbehållen åt en efterföljande tid, och han skall kanhända
komma snarare än man anar. Mätte man då blott ej i en
välment nitälskan försöka bära hand på honom i hans späda
år för att offra honom pä konstens altare till skönhetens ära.
En lag omfattande skydd för konstindustriela mönster
och modeller’borde vara ett önskningsmål för hvar och en som
nitälskar om vår konstslöjds utveckling. Den skulle nemligen in-
rymma sådana bestämmelser, genom hvilka uppfinnare på det
konstindustriela området skulle kunna under en viss tid tillför-
säkra sig ensam dispositionsrätt till de nya mönster eller mo-
deller som af dem komponerats; detta dock endast hvad be-
träffar den dekorativa anordningen eller den konstnärliga form-
gifningen. För de tekniska sammansättningarne och de kon-
struktiva formerna är det redan möjligt att vinna skydd genom
vår patentlag, och den konstnärliga eganderätten är äfven
genom lag tillgodosedd. Men konstslöjdens utöfvare i värt
land äro ännu rättslösa i denna punkt.
Redan år 1878 föreslog en af regeringen tillsatt komité
införandet af ett lagstadgadt skydd för mönster och modeller,
och vid den första af 1887 års riksdagar framlades en kongl.
proposition i ämnet, dock endast afseende metallindustrien;
men denna proposition blef ej slutbehandlad, innan riksdagen
upplöstes och vid majriksdagen blef den ej förnyad. Sedan
dess har frågan hvilat. Vid den nu pågående riksdagen har
emellertid motion i ämnet blifvit väckt af herr Adolf Aulin
frän Eskilstuna som föreslagit: att riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj;t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för nästa riksdag framlägga förslag till lag om skydd för
industriela mönster och modeller.
Det utskott, som fick denna fråga till behandling, till-
styrkte hr Aulins motion. I första kammaren föll dock frå-
gan efter en kortare diskussion, af hvilken framgick att åtskil-
liga af de industriidkare som yttrade sig emot motionen icke
synas haft klart för sig hvad frågan gällde. Sålunda sade en,
hr Wallberg, rent ut att han ej förstode hvari nyttan skulle
bestå och yrkade derför afslag. Herr Fränekel påstod, att den
ifrågasatta lagen ej önskades af industriidkarne ; och menade hr
F. »zrtJÅwandustriens idkare, så tro vi att han har aldeles rätt,
ty för dem bör det vara temligen likgiltigt huruvida det ifrå-
gavarande skyddet finnes eller ej, men menade han ?&(3/zj/in-
dustriens idkare, enkannerligen handtverkarne, sä misstager han
sig, ty den konsthandtverkare, som kommit underfund med
hvad ett godt och omtyckt mönster verkligen är värdt, skall
helt säkert vara lika mån om att ega lagligt skydd för detta,
som för sina öfriga tillhörigheter. Herr Almgren dref den
egendomliga satsen att mönsterritarne skulle bli mera anlitade
om man ej hade skydd, ty dä skulle beställningarne bli rikli-
gare, emedan mönstren fortare förlorade sitt värde för bestäl-
larne, men det kan väl ifrågasättas om hrr industriidkare verk-
ligen skulle vilja betala något för dessa mönster, som genom
köpet icke bli deras egendom samt åter och åter förnya dessa
»skenköp». Vi tro det ej, lika litet som vi kunna tro att mön-
steromsättningen skulle bero af laglöshet i dessa stycken.
Man synes vidare lefva i den tron, att mönsterskyddsla-
gen hufvudsakligen skulle införas till förmån för de relativt få
mönsterritare och modellörer, som nu kunna finna en knapp
bärgning i vårt fädernesland. Men detta är synbarligen en
alldeles falsk uppfattning, ty det blefve just våra konstindu-
striela yrkesidkare och deras yrken som skulle skörda frukterna
af dessa lagbestämmelser. Och den som kan säga att vår
konstindustri under de senaste åren icke sträfvat att höja sig,
ja, också trots för handen varande ogynsamma förhållanden
verkligen gått framåt, han visar så liten kännedom om vår
konstindustris nuvarande ställning, att hans ord förlorar betyd-
ligt i vigt. Den stora rädslan för registrering af utländska
mönster torde vara öfverdrifven, ty de svårigheter, som derige-
nom skulle vållas vår konstindustri, har man ej lyckats hvar-
ken bevisa eller visa. De farhågor, som man hyser, synas oss
i de flesta fall vara ogrundade, i alla händelser kan ju mönster-
skyddslagen modifieras i de punkter der sådant kan anses nödigt.
Då emellertid en så framstående konstslöjdidkare som
disponenten Almström i första kammaren talade för förslaget,
och andra kammaren utan votering godkände utskottets hem-
ställan, kan man våga hoppas att frågan »fallit framåt», och
att konstslöjdens idkare snart nog skola vinna lagstadgadt
skydd för sitt fosterländska arbete; ett skydd som skall bidraga
till värt befriande frän slafveriet under utländska idéer och
former, och som t. o. m. bör kunna tillförsäkra oss en aktad
plats på den utländska konstslöjdsmarknaden.
Industriutställningen i Göteborg. Innevarande år kom-
mer att göra skäl för det namn, som man i Göteborg redan
tilldelat detsamma, »utställningsåret». Utställningarnas rad börjar
redan den r5 juni med konstutställning och den t juli öppnas
Industriutställningen, som också omfattar Byggnadsfack- och Bryg-
geriutställning.
Klart är, att ett dylikt företag kräfver både tid och krafter,
och det har också förberedts med’ all omsorg.
Industriutställningen är inskränkt till vestra Sverige, hvar-
emot byggnadsutställningen — något som redan förut afgjorts
— omfattar hela landet.
Staten lemnade ett bidrag af 25,000 kr. samt till Tekniska
samfundet, för vetenskapliga profningar, 15,000 kr. Dessutom
beviljade stadsfullmäktige i Göteborg 15,000 kr., och intresset
för saken visade sig bland enskilda medlemmar af vårt samhälle
så starkt, att af sådana en garantifond på cirka 45,000 kr.
tecknades.
De dimensioner, i hvilka man först tänkte sig utställningen,
äro nu mer än fördubblade. På »Heden» har man nämligen
erhållit byggnader, som äro behöfliga.
Till industriutställningen ha anmält sig 650 och till bygg-
nadsafdelningen 150 utställare, hvilkas montrer redan äro i det
närmaste inritade ä plankartorna — något som ingalunda varit
en lätt sak. Nu återstår sålunda blott att uppdraga konturerna
af grupperingen inom utställningsområdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
